Här finns information om och för vår träningsgrupp i IFK Lund Friidrott.
Mer om träning och friidrott hittar ni genom att klicka på Athletics-fliken.
Så var även Viktors och Haralds löpningar granskade.
Enligt denna film är hans toppfart alltså lite lägre än Magnus men högre än Hoffs. Tekniskt liknar det Björn som fortfarande leder med 9.16 m/s. Ganska långsamt överlag med andra ord, men det är praktiskt taget omöjligt att nå full fart på träning.
Filmen innehåller även analysen som saknades i filmen på Björn.
Något förvånande resultat från en mycket upplysande filmning av Anna. Med ledning av den ska lite jobb kunna få Anna att springa betydligt snabbare. Det kommer att göra susen för hennes redan fina längdhoppning.
Ingen analys av Björns längdhopp men en föredömlig demonstration av näst sista stegets nedsänkning.
Tyvärr blev bilderna från Viktors experiment med snabbkreatin mestadels urusla eftersom det är så mörkt i hallen. ”Studiobilderna” till ditt arbete blev lyckligtvis bättre, Viktor. Men vi sparar dem till din slutgiltiga publikation som det ska bli spännande att ta del av.
Oavsett om snabbkreatinet visar sig verksamt eller ej ska ni ha klart för er att det inte råder några tvivel om att vanligt, billigt kreatin är effektivt – det är välkänt sedan flera decennier. Till och med Riksidrottsförbundet erkänner numera den saken. Så här säger Liselotte Ohlsson, strategiskt ansvarig för kostfrågor på RF, i senaste numret av Idrott & Kunskap:
Tidigare har vi bestämt avrått från allt bruk av kosttillskott. Men jag tycker att det känns bra att vi i vår nya kostpolicy har vågat ta steget att nyansera bilden lite. Det är ju faktiskt så att vissa tillskott, som kreatin och koffein, faktiskt har visat sig ha prestationshöjande effekter i ett stort antal studier.
Nu är även Magnus toppfart filmad. En ny film på Hoff som den här gången springer avsevärt bättre finns också att se. Vi vill gärna filma er alla så vi får börja snacka ihop oss på torsdagarna om vilka som kommer på söndagens filmande.
Lite siffror på Björns löpsteg i en film från ett andra test av kameran.
Vi gjorde ett första test av vår höghastighetskamera i söndags då Hoff och Björn var i hallen. Filmen på Hoff och en kortfattad analys finns nu att se. Eftersom Björn inte sprang max som han skulle är hans lopp meningslöst att analysera. Men vi ska göra många fler filmningar och då förbättra även belysning (krävs fler strålkastare ju högre bildhastigheten är) och efterarbetet på datorn.
Länk till facebook-gruppen som Samuel startade finns nu i vänsterspalten och på länksidan – särskilt praktisk för att komma överens om extra träningstider, samordning av aktiviteter och diskussion om aktuella träningen, lämplig kost och dylikt. Den är bara öppen för medlemmar i träningsgruppen.
Har lagt till två nya recensioner av böcker som Martin väl egentligen är mer kvalificerad att tycka till om ...
Detta är en bok om praktisk idrottspsykologi, och medan de principer, handfasta råd och rena knep som förmedlas knappast kan sägas vara särskilt sensationella, är åtminstone infallsvinkeln speciell: Mer...
Detta är en bok om praktisk idrottspsykologi, och medan de principer, handfasta råd och rena knep som förmedlas knappast kan sägas vara särskilt sensationella, är åtminstone infallsvinkeln speciell:
Träningsprogrammet för 19 oktober–15 november finns nu att hämta hem i vänsterspalten.
Björn: Lysande hoppförmåga och upptränad snabbhet har ännu inte riktigt kunnat förenas fullt ut. Till viss del är det helt naturligt med tanke på hur snabbt din sprintförmåga har utvecklats. Ofta har det dock brustit p.g.a. ryckig ansatslöpning som varit en onödigt svag länk. Ena gången bromsar du in inför plankan, andra gången sträcker du ut för att nå plankan. I båda fallen förlorar du fart. Dina problem är typexempel på det som träningen ska råda bot på.
Harald: Avbrutna eller aldrig fullföljda hopp trots perfekt ansats var ett återkommande problem i somras. Att räkna stegen gör att inte endast ansatslöpningens rytm nöts in, utan också att det avslutande hoppet nöts in som ett oundvikligt avslut oavsett var du befinner dig i förhållande till plankan. Att följa en inövad rytm ska också leda till att alla ansatser utförs nästan exakt likadant från gång till gång med samma känsla inför varje hopp.
Hoff: Orsaken till dina krånglande ansatser har aldrig varit lika uppenbar som den är för Björn. Precis som Björn springer du olika från gång till gång, men i ditt fall beror det på att löpningen blir för spänd. Om du fokuserar på rytmen kommer du genast att upptäcka spänningen eftersom den leder till tappad rytm. Att träna in en rytm under avslappnade former på träning kommer att ge dig en riktlinje att följa under stridens hetta på tävling.
Viktor B: Ansatsen brukar vara föredömligt jämn och säker. Dina problem har alltid varit de avslutande stegen. När du får till dem får du det lilla extra lyft som ger en halvmeter till i hopplängd. Kraven på precision i timingen är här ännu större än under föregående löpning. För din del är därför den näst sista räkningen (inför nedsänkningen) och den sista räkningen av störst betydelse. De två sista stegen ska tidsmässigt alltid vara kortare så du ska uppleva en tydlig rytmändring/frekvensökning här.
Även ni sprinters som inte har för avsikt att tävla i längdhopp kan ha glädje av träningen. Framförallt de som springer bra ensamma men har svårt att upprepa löpningen i tävlingssituation med motståndare på banorna bredvid. Genom att våga följa en intränad rytm kommer framförallt övergången till maxfartslöpning att fungera mycket bättre. Om man tvärtom låter sig stressas av accelerationsstarkare motståndare finns det en risk att man aldrig når sin potentiella maxhastighet. För en sprinter finns det inte samma behov av att just räkna utan vilket ljud som helst kan funka som takthållare.
Under ett 100m-lopp ökar steglängden samtidigt som markkontakttiden minskar så länge löphastigheten ökar. Stegfrekvensen är däremot nästan konstant (undantaget inledande 10m och avslutande 20m då frekvensen i båda fallen är lägre). Tidsintervallet mellan fotisättningar är alltså konstant under större delen av en längdhoppsansats. En typisk stegfrekvens ligger på 4–5 steg per sekund. Alltså blir tidsintervallet mellan varannan isättning (som ju är vad ni räknar) ungefär en halv sekund.
Till sist en illustration över varför timing är så viktigt. Titta på nedanstående graf som visar Usain Bolts momentanhastighet under ett 100m-lopp.
(Mätningen görs med en laserstråle som riktas mot löparens nedre rygg. Värdena är därför inte helt ekvivalenta med hastigheten för löparens tyngdpunkt. Eftersom strålen riktas manuellt kan ett oskickligt utförande dessutom förvanska värdena något.)
Notera att vissa fotisättningar genomförs utan någon större hastighetsförlust medan han tappar från 13m/s till 11m/s i andra. Detta under en tid på ca 0.05 s (5 hundradelar). Om Usian Bolt kan förlora så mycket fart under maxfartslöpning är det lätt att förstå hur mycket fart man kan förlora under de avslutande stegen i ett längdhopp – då sänker man ju farten medvetet för att vinna i hopphöjd. Olyckligt timade sista steg kan ge en fartminskning som motsvarar en förlust på över en meter i hopplängd. Genom att minimera fartförlusten kan en långsammare hoppare lämna plankan med betydligt högre fart än en snabbare hoppare.
Tisdagens specifika längdhoppsträning kommer i höst helt att fokusera på ansatsträning. Vi kommer att hinna med en del hoppstyrka men själva längdhoppandet får vänta. Det är inte alla som har problem med ansatslöpningen men de är tillräckligt många för att vi måste prioritera den.
Ansatsen är givetvis A och O för ett lyckat längdhopp. Det som sker i slutet i samband med de två sista stegen är i bästa fall prickarna över Ö:et och starkt beroende av att den föregående löpningen har stämt. Det som slutligen sker efter den sista isättningen (d.v.s. uthopp, luftfärd och landning) ligger mer eller mindre utanför hopparens makt att påverka medan det pågår: det är huvudsakligen en följd av vad som har hänt dessförinnan.
Alltså är det inte lönt att träna de två sista stegen med nedsänkning m.m. om inte ansatsen först går som en klocka.
Några av er i gruppen var med redan då den startade hösten 2005. Vi började då träna ansatslöpning ute på löparbanan och räknade varje gång upphoppsfoten slog i marken. Om ansatsen består av t.ex. 16 steg kommer man att hinna räkna till 8. Vid 8 markerar man isättningen men fullföljer så klart inte hoppet.
Detta funkade riktigt bra. Tanken är naturligtvis att helt bortse från plankan och istället nöta in en inre rytm som man sedan kan följa även utan att uttryckligen räkna. Faktiskt ska ni då kunna hoppa längdhopp med förbundna ögon.
Inomhustävlingarna som följde vintern 2006 gick riktigt bra för nästan alla. För Markus hade dock träningen inte gett avsedd effekt och han hade stora problem med just ansatsen. Martin kom då med rådet att använda ett extra ansatsmärke för en inledning på 4 steg. Detta löste nästan helt och hållet Markus problem. Med tiden kom allt fler att använda sig av ett extra märke och med bra resultat. Räkningen har dock med tiden tenderat att glömmas bort. Emellanåt ber vi er räkna till 4 (8 steg) efter andra märket för att betona accelerationsfasen; att räkna hela vägen har vi däremot inte gjort sedan hösten 2005.
Men nu är det alltså dags igen! Och med tanke på t.ex. Björns återkommande ryckiga och orytmiska ansatslöpning är det hög tid att betona taktens roll i löpningen igen. Självfallet ska de som använder fyra inledande steg behålla dem. Vi ska alltså inte ändra era nuvarande ansatser utan bara betona rytmen via räkning.
Kort sagt är träningens syfte att göra er till välprogrammerade maskiner som utför alla rörelser med tusendelssekund precision utan att tänka. Lite skämtsamt uttryckt men inte desto mindre sant för all friidrottsteknikträning.
I morgon kommer en fortsättning och då namnges de värsta ansatsstrularna.
Nu kan ni läsa en preliminär version av artiklen. Länken till spelet funkar inte än och vi får se om vi orkar skaffa fram en svensk översättning så småningom.
...med Tränar-Björns nya sida.
I stort sett alla sprang bra. Viktor B persade rejält och återerövrade sin position som näst snabbast i gruppen då han slog David i finalen. Men David bör vara minst lika nöjd med sitt superlopp i försöken då han i aningens för stark vind bekräftade att han höjt sig två nivåer under sommaren.
Jesper gjorde sin första tävling och ska vara nöjd även om han inte hade hundradelarna på sin sida i finalens godkända vind. 12.02 är hursomhelst en mycket bra 100m-tid efter bara cirka en månads träning. Vi hoppas på några tiondelar färre och många knäböjskilo mer under det kommande året i USA – och på fortsatt träning i Lund därefter.
Hoff sprang två bra 100m-lopp men missade sin chans till pers på grund av strejkande eltid i första loppet och för stark vind i det andra.
Längdhoppet var mestadels bedrövligt. Viktor M överraskade med stort pers i första hoppet; Christoffer och Anna hoppade helt okej; alla andra presterade långt under sin förmåga. Björn räddade förstaplatsen och 1500 kr i sista hoppet men sprang annars lika orytmiskt och inbromsande som de andra.
Det kommer att bli fokus på blindansatser med stegräkning för alla i höst!
Som synes ett kompakt program för era huvudgrenar.
Mer information.
6.97 i –0.1 m/s och småkyla, två långa övertramp och ytterligare tre godkända hopp som alla mätte längre än 6.80. Björn hade sin sista chans att ta en JSM-medalj och förvaltade den med imponerande säkerhet. Han gjorde sin överlägset bästa längdtävling hittills trots att han ännu inte hunnit lära sig att utnyttja all fart han har i benen. Löpningen funkade i varje fall klart bättre än i Malmö. Fortfarande lite fegande men ingen ansats var riktigt dålig denna lördagskväll.
Björn inledde annars tävlingarna lite oroväckande genom att på fredagen springa sitt absolut sämsta 100m-lopp för säsongen. For två veckor sedan slog han Ullevis Jonas Hilmersson med 0.04 s i stora SM. Nu sprang de än en gång i samma heat men med Björn 0.21 s bakom.
Efter en riktigt bra inomhussäsong har Viktor haft problem med längdhoppet hela sommaren. Vi räknade dock med att formen var stigande och hoppades på längder över 6.40. Eftersom kvalet var på fredagen var vi inte på plats, men enligt Henriks och Helenas rapport var Viktors första hopp mycket bra – cirka 6.60 men tramp. Sedan sprang han igenom i sitt andra försök och avslutade med ett mindre bra hopp på 6.32. Därmed blev det ingen final men hursomhelst ett skönt besked om att formen och tekniken åter artar sig och kan räcka till pers om säsongens få kvarvarande tävlingar bjuder på bra väder. Kanske dumt att strunta i Skol-SM det här året med?
Vädret kunde inte ha varit bättre då Eriks längd startade kl. 10.25 på lördag morgon. Men den starka solen, idealiska medvinden och återgången till trepunktsstart hjälpte inte ansatsen att funka bättre än vanligt. Det första övertrampet var med fel fot och därefter följde två tramp med rätt fot – särskilt försmädligt med tanke på att ynka 5.82 kom att räcka till en tolfte placering och final. Erik hoppade visserligen inte bra, men övertrampshoppen var åtminstone en eller två decimeter längre än så. Med lite flyt känns det som om det faktiskt finns viss chans för pers på hemmaplan nästa helg.
Erik N var den ende som gjorde en bra tävling den här helgen då han bland annat fortsatte sin snabba utveckling i längd med 6.12 och pers.
Exakt vad som gick fel med Haralds hoppning är svårt att säga eftersom ingen av oss tränare kunde närvara. Att Hoff hade ansatsproblem är däremot ingen vågad gissning. Han kan åtminstone vara halvnöjd med sitt första 100m-lopp under 12 s trots att vinden var för stark och han bör kunna göra samma tid i godkända förhållanden.
Med 11.65 i något för stark medvind bekräftade Erik N min uppskattning om att tiden i Hässleholm var okej även om vindangivelsen var en smula smickrande; det bör glädja även David.
Åter bra hoppat av Erik som tillägnar sig teknik snabbare än de flesta.
Precis som förväntat inledde Björn sitt första senior-SM med en rejäl sänkning av sitt 100m-pers i godkänd vind. 11.06 i 1.5 m/s medvind är av samma kaliber som förra helgens 10.89. Loppet lovade särskilt gott inför innesäsongen eftersom han inte bara var snabbast ur blocken utan faktiskt också behöll sin ledning, före löpare som Stefan Tärnhuvud, Edmund Yeboah och Tom Kling-Baptiste, under loppets första halva.
Översta fotot: Göran Lenz
Andra dagens längdhopp präglades tyvärr av de vanliga ansatsproblemen. Ett första övertramp följdes av tvekande löpning men ett hyfsat medvindshopp som mätte hela 6.97. Det räckte för final ett tag men inför tredje hoppet krävdes 7.05 för avancemang och Björn missade den chansen då han sträckte ut ett steg i ansatsens slutfas och tappade halva farten. Att det finns mer än 7.05 i kroppen råder det ingen tvekan om, men niondeplatsen och resultatet är förstås en helt godkänd insats och ett nyttigt genrep inför säsongens stora mål, JSM, om två veckor.
Björn springer 100m på lördag kl. 14.25 och hoppar längd på söndag kl. 15.10. Passa på att se Sveriges bästa friidrottare live och heja på Björn. Anders och jag har plats för två till i bilen.
Tidsprogram och startlistor hittar ni på www.mai.se/sm/index.php.
Björn hoppade inget vidare men fick åtminstone skaka hand med Nordens bäste längdhoppare någonsin: Morten Jensen.
I Hässleholm gladde vi oss åt fantastiska sprintlopp och störde oss på obegripligt usla längdhopp.
Björns 10.89 är, oavsett vind, en av de bästa tider som gjorts i IFK Lunds 90-åriga historia. De 0.04 s fram till klubbrekordet kan med lite tur kapas i godkänd vind innan säsongen är slut. Om inte, så sker det nästa år. Att Växjös Jonas Mårtensson, som sprang 6.96 på 60m i mars, fick stryk med 0.18 s tyder på att 60m-rekordet ryker redan i vinter.
Björns tid var likväl inte lika överraskande som tiderna i P19. David persade med 0.20 s och har därmed persat med 0.45 s totalt de två senaste tävlingarna. Än värre var Erik N som förbättrade sitt pers från Vellinge i juni med 0.50 s! Viktor snubblade bort sig i starten och kan därför vara mer än nöjd med en så pass fin tid som 11.64.
Tiderna väcker ofrånkomligen misstankar om att vindmätarens +0.4 m/s inte var helt rättvisande (utan att för den skull vara fel). Sidvinden höll sig ganska stilla under loppets första halva men blåste välkommet upp under den jobbigare slutfasen. Min gissning är att förhållanden var jämförbara med ett genomsnittligt +(1.5-2.0)-lopp. Inte mer än så emellertid. Till exempel sprang Trelleborgs Marcel Elmir på 11.42. I vintras sprang han 60m på 7.30 vilket motsvarar cirka 11.50 i vindstilla.
Hoff vann 200m på en helt okej tid som han (som vanligt) själv dock inte var nöjd med.
I längdhoppet gjorde alla – förutom Erik N i sitt sista hopp – allt fel. David är ursäktad eftersom han sträckte ljumsken lindrigt i 100m och bröt efter två försök att hoppa. Hoff och Björn måste sluta krångla till något som de redan behärskar och faktiskt är rätt enkelt. Viktor, å andra sidan, saknar det lilla stinget som gör 10 cm i lyft och 50 cm i längd. Att flytta fokus från knäböj till hoppning de kommande veckorna bör göra susen inför JSM.
Här är tiderna för era grenar.
P17 200m: 15.25
P17 100m försök: 10.00 P17 längd: 12.35 P19 100m: 13.15 P17 100m final: 13.45 MS 100m: 13.50 P19 och MS längd: 15.55
För startlistor och annat se http://haisspelen.hais.info/. Att vinna MS längdhopp blir svårt, men Björn kan i varje fall se fram emot att få dela prispallen med Morten Jensen i längdhoppet.
Träningsprogrammen för perioden fram till Sydsvenska Ungdomssspelen är nu på plats.
Ett uppvärmningsprogram för tävlingar finns nu att hämta hem i vänsterspalten. Vi vill att alla ska följa det, men har skrivit det särskilt för att hjälpa er som är nya i gruppen och saknar tävlingsrutin.
En lyckad tävling överlag. Jättepers av David i 100m (0.25 s) och längd (58 cm?), av Harald i längd (21 cm) och av Hoff i 200m (0.29 s). Harald sprang dessutom sitt förmodligen snabbaste 100m-lopp hittills – även efter en rimlig jämkning av tiden till godkända vindar.
Att Harald och David äntligen fick till det i längd var särskilt glädjande. Men den mest anmärkningsvärda prestationen stod Björn för: 11.29 i –3.1 pekar på 10.90-kapacitet med lite vind i ryggen – en nästintill osannolik resultatutveckling som ingen kunde ha förutspått för några år sedan. Starkt också av Björn att, liksom David och Harald, persa i längd med bara tre hopp till sitt förfogande. Längdtävlingarna för MS och P19 höll exceptionellt hög klass.
Robin och Christoffer hade tyvärr mindre att glädjas åt. Christoffer hade bara ett godkänt trestegshopp och det var ett säkerhetshopp utan full fart. Robin stukade foten för några veckor sedan och har missat massor av träning. Den stundande mikrouppbyggnadsperioden blir därför extra viktig för honom.
Solen sken men den stundtals ganska starka motvinden hindrade riktigt snabba tider i löpgrenarna. Erik N lyckades ändå persa med 0.09 s i 100m och med 44 cm i längdhopp. Han var tveklöst den som lyckades bäst under helgen, men även Dimitri ska vara nöjd med en lysande 100m-tid i sin debuttävling. Oscar bör inte vara fullt lika nöjd med sitt första 100m-lopp. Däremot kan han se fram emot en betydligt bättre tid om vindarna blir mer gynnsamma i nästa lopp.
Viktor var helt ur slag och gjorde sin sämsta längdtävling på mycket länge. Harald slarvade tyvärr bort några långa hopp genom att reflexmässigt avbryta dem i förtid då framåtrotationen kändes alltför kraftig (vilket den inte var). Björn hade ansatsproblem och fick bara till två godkända hopp. Än besvärligare var det för Christoffer som trampade över i alla sina trestegshopp förutom det sista.
Hoff var inte nöjd med sin 200m-tid men med tanke på att motvinden var 3.3 m/s var det ett fint lopp som skvallrade om att 200m just nu är hans bästa gren och att han bör ta alla tillfällen som bjuds att springa distansen på tävling.
Björn löper in som tvåa i finalen. Klippans Joacim Bosson vann på 11.25.
Inte många ställde upp. En ren träningstävling för gruppens del eftersom formtoppen bör ligga en bra bit i framtiden.
Björns inledande fyra hopp låg alla på dryga 640. Ansatsen stämde bra men det kändes inte som att han gick för fullt och hoppningen var lite halvdan. Inga uppenbara fel, bara lite oprecis tajming så att kraften aldrig gick rakt genom kroppen. Han förlängde ansatsen med en halv eller hel fot då och då för att kunna driva på mer. I femte hoppet sprang han bättre och fick också en bättre träff – 6.60. Såg bra ut och min omedelbara bedömning var att det måste vara vad som finns i kroppen så här års (han hade tränat som vanligt dagen innan och dessutom lagt till knäböj som missades p.g.a. av torsdagens seriematch). Sista hoppet var dock ännu bättre men typiskt nog tramp med en halv fot.
Erik oroade under inhoppningen genom att träffa med fel fot. Han hann bara med ett inhopp, så vi fick helt enkelt byta startfot. Med största sannolikhet innebar det att ansatsen blev ett löpsteg mindre än under träningen. Första hoppet bra plankträff men inget speciellt bra hopp – 595 lovade därför gott. Men den återstående hoppningen blev en besvikelse. Han fick aldrig till det och avbröt dessutom av oklar anledning några hopp. Ansatsen funkade emellertid hela tiden och det fanns inga tendenser till att hoppa höjd istället för längd. Snarare tvärtom – hoppen var genomgående för flacka. Jag tror att det hänger ihop med ansatslöpningen. Tidigare hade han en våldsamt variabel ansats och modifierade gärna lite mot slutet för att träffa plankan och för att ladda upp för ett högt hopp. Nu springer han jämnt och bra och dessutom hela vägen in mot plankan men sen händer det tyvärr inget alls de två sista stegen. Det är helt i sin ordning eftersom vårens längdhoppsträning för Eriks del har varit helt inriktad på att få bukt med den slumpartade ansatslöpningen. Det har vi lyckats väldigt bra med men nu måste vi jobba på att få till en väl avvägd nedsänkning i full fart. Erik gör bra nedsänkningar på träningarnas korta ansatser men får uppenbarligen problem när han springer på med full tävlingsansats.
Fina förhållanden under ländhoppet. Vindstilla och lite sol värmde upp den småkyliga förmiddagsluften. Tyvärr blev vädret därefter klart sämre inför 100m. Inga direkta vindar men det började regna och temperaturen sjönk drastiskt.
Björn överraskade med 11.26. Han var själv lika överraskad (kanske fanns det lite mer än 660 i kroppen trots allt). Sprang final en timme senare och fick en något sämre tid – 11.33.
Erik persade också – 12.02. Med bra förhållanden blir det genast en bit under 12.00. Viktors 11.71 var klart godkänt med tanke på vädret och slitna ben från seriematchen. Haralds 12.61 var sämre än väntat men han hamnade i ett otacksamt heat, inklämd mellan tävlingens två snabbaste löpare. När han dessutom missade starten var det inte så konstigt att han knöt ihop löpstegen värre än vanligt.
Eftersom Anders och jag har haft mycket att göra och det inte hänt så mycket har det varit rätt dött här. Nu börjar ju emellertid tävlingarna och en svit friidrottsrelaterade småspel är dessutom på gång. Det första, som snart är färdigt, är snyggt men oerhört primitivt som spel betraktat. Uppföljarna kommer att ha åtminstone något mer utvecklade mekanismer.
Här är en ny bokrecension så länge:
Den här boken är huvudsakligen tänkt att fungera som kurslitteratur i ämnet idrottsfysiologi – ett ämne som kan sägas intressera sig för hur människans kropp reagerar på påfrestningar. Påfrestningarna behöver inte bestå bara av idrott. Mer...
Den här boken är huvudsakligen tänkt att fungera som kurslitteratur i ämnet idrottsfysiologi – ett ämne som kan sägas intressera sig för hur människans kropp reagerar på påfrestningar. Påfrestningarna behöver inte bestå bara av idrott.
En artikel om kravprofil och tester för kortsprint finns nu att läsa. Den är långt ifrån heltäckande men kan kanske kompletteras och förbättras efterhand.
Nu går det att hämta hem programmet som sträcker sig ända fram till Världsungdomsspelen.
Nya programmet kommer under veckan. Ikväll gäller fortfarande träning på S:t Hans kl. 19.15.
Björn (100m, längd, stafett) och Viktor (stafett) är preliminärt uttagna till laget. Datumet som gäller är den 21 maj. Meddela Henrik (0704-222735) snarast om ni redan nu vet att ni inte kommer att kunna delta.
Med Johan Wallerstein på 1500m och 5000m samt Magnus Hallgrimsson i kula och diskus är det tveklöst det starkaste laget Lund ställt upp med på mycket länge. Se till att ni kan vara med och bidra till segern och en flytt upp från division 1.
Den pågående periodens program finns nu att hämta hem.
Björn persade med en decimeter i första omgången. Sedan följde tyvärr 4 mycket långa övertramp och ett hopp på 6.54 där han satte handen i sanden bakom sig. Men 6.86 räckte i varje fall till en femteplats i M22 – bara 8 cm från brons och 22 cm från guld.
Även i 60m blev det final för Björn. Han blev sexa på 7.13 och tangerade perset 7.09 i försöken.
Viktor blev sjua i tuffa P19-klassen. Martin var på plats - här är hans rapport: ”Jag blir lite orolig under inlöpningen av ansatserna. I de två första springer han inte på ordentligt och ligger ca 3 dm bakom plankan. Vi flyttar fram ansatsmärket en fot och säger åt honom att springa på som vanligt hela vägen in. Sista ansatsen ser mycket bättre ut och han ligger precis innan plankan. Tyvärr är tiden för inhoppning ute och han får flytta fram ansatsen 5 cm utan att kunna springa in den. Första hoppet: Riktigt imponerande, vi har planerat in en säkerhetsmarginal på 1 dm men han är bara uppe 5 cm på plankan. Ansatsen perfekt och hoppet riktigt bra – 6.35 (6.50 i hopplängd) Andra hoppet: Flyttar fram ansatsen 1 dm till... men ändå bara tån på plankan. Hoppet blir misslyckat (ingen höjd) – 6.28. Tredje hoppet: Flyttar fram 5 cm till. Fantastisk ansatslöpning och ett kanonhopp (bästa jag sett honom hoppa) men tyvärr tramp med 4–5 cm. Hoppet var riktigt, riktigt långt!! Även andra okända personer i publiken reagerar. Uppskattar att hopplängden kunde ha varit mellan 660–670!!! Fjärde hoppet: Flyttar bak 5 cm. Perfekt plankträff, ok hoppat – 6.44 Femte hoppet: Som fjärde. Sjättte hoppet: Återigen fantastiskt bra ansatslöpning och ett kanonhopp – övertramp med max 3 mm. Långt igen, sannolikt längre än 6.44. Allt som allt imponerande hoppning – synd bara att den sista pricken över i inte befann sig. Var tyvärr tvungen att sticka efter det att jag sett Erik Hoffs tre inlöpningar. Såg okej ut, men i tävlingen måste ansatsen börjat krångla till och med värre än vanligt (5.59 som bäst – med fel ben).”
Inomhussäsongens sista tävling före JSM bjöd på rätt blandade resultat – som väntat stabila sprintlopp men lite labilare insatser i teknikgrenarna.
Att tresteget gick så illa för Erik kan visserligen ursäktas med att han hunnit med totalt ett och ett halvt teknikpass sedan förra våren, men hans tekniska talang för grenen är heller inte mycket att yvas över. De fysiska förutsättningarna finns däremot och det är därför inte alls omöjligt att tresteg i framtiden blir grenen som gäller för honom. För det kommer det dock att krävas en längre tids fokus som just nu hellre bör ägnas åt att få längd och häck att funka. Eriks problem är att han ofta vill lite för mycket på en gång. Det går dessvärre inte att lära sig alla grenar på en gång om man inte är tekniskt skolad sedan tidig ålder eller är utrustad med exceptionell motorisk talang.
Christoffer, å andra sidan, har trots sin brist på tidig skolning en fungerande, om än grovt tillyxad, teknik. Mer stäm inför tredje steget skulle göra tekniken fullt tillräcklig för 13-metershopp till sommaren. Med längre ansats, ökad snabbhet och styrka är till och med fjorton meter möjligt – fast då kommer det till en början att krävas minst två grundpass i veckan i Lund plus egen gym- och konditionsträning hemmavid. Christoffer har tränat bättre de senaste veckorna men har tyvärr missat just de passen han behöver mest. När det nu är dags för en ny grundträningsperiod är det särskilt viktigt att han är med från början på de tunga passen och att vi kommer överens om hur träningen hemma ska se ut.
Utan undantag var det helt okej resultat i 60m. Harald persade med en hundradel trots dålig start enligt bättre placerade vittnen än Anders och mig. Hoffs start såg jag däremot på nära håll och den var så katastrofal att jag befarade en tid över 8 sekunder. 7.69 kom därför som en angenäm överraskning även om det fattades åtta hundradelar ner till pers.
I längden inledde Björn som vanligt med två tramp och låg, slö löpning. Han flyttade bak en fot för att göra ett säkerhetshopp och lyckades med det. Anders spontana kommentar var ”bedrövlig löpning”, men hoppet var längre än väntat: 6.76 – pers med 4 cm! Därefter var det dags att satsa och det ledde i fjärde försöket till att Björn äntligen fixade ett löphjul med högt knälyft, men också till ett jättelikt övertramp. Ansatsen flyttades bak tre fötter, vilket tyvärr inte var tillräckligt. Femte försöket var dagens klart längsta hopp, men 3–4 cm övertramp hejdade Björn från att erövra M22-klubbrekordet. I sista försöket sprang han återigen bra men sumpade hoppet med ett eller två flacka steg i slutet och nådde bara 6.59. Att sju meter är mer än bara en teoretisk möjlighet i JSM nästa vecka står hursomhelst nu helt klart.
Viktors längdhopp lovar också gott inför nästa helg. Han trampade över i de två, mycket långa, inledande hoppen och gjorde sedan ett säkerhetshopp på 6.30 innan han på lite slitna ben persade med 6.51.
Erik N hoppade jämnt och bra men hade vissa problem att träffa plankan. Han nådde 5.67 som bäst och gav då bort cirka en decimeter. Mot slutet blev han trött och hoppade långt bakom plankan, men sex meter känns inte alls avlägset.
Harald fick det inte att stämma. Första försökets 5.63 var inget bra hopp. Han träffade visserligen plankan men såg trött ut innan han nått den, och för varje försök blev det allt värre. Han hade också en tendens att landa snett vilket måste bero på ett vridet upphopp. Ett stegs kortare ansats är nog värt att pröva, men Harald skulle framförallt ha behövt fler tävlingshopp den här vintern för att nå de längder han har i kroppen.
Träningsprogrammet för veckorna fram till SM är utlagt.
Här kommer en försenad och pliktskyldig redovisning från en tävling som vi helst glömmer trots den fina hallen och de lagom stora startfälten.
Erik N var den ende som gjorde bra ifrån sig. Rejäla putsningar av pers i både häck och längd. Viktor fick inte hoppningen att stämma alls och Björn inledde, liksom sin förra tävling, med tre tramp. Här fick han emellertid tre hopp till och nådde till slut respektabla 6.55. Men det är långt, långt ifrån vad han har i kroppen.
Björns ansatser var dock ingenting mot dem som den mänskliga slumpgeneratorn Erik Hoff visade upp. Absolut inget mönster gick att urskilja i vänster och höger fots position från hopp till hopp. Men det kommer naturligtvis att lösa sig så småningom med mer rutin på den nya ansatsen.
Vellinges planka. Info för Erik H till nästa år.
Inte heller David och Christoffer hade någon lyckad lördag men några fiaskon var det för den skull inte fråga om. Att Christoffer behöver en längre ansats än den nuvarande framstod ovanligt klart, så en lärdom hem – om än få bra resultat – fick vi med oss från Vellinge.
Så var den första knäböjsartikeln till slut klar och godkänd av både Anders och mig. Text och kompletterande bilder är nu på plats.
Sprinten bjöd inte på några större överraskningar. De allra flesta höll sig några hundradelar kring sina pers. Över förväntan var däremot Oscars och Jakobs premiärlopp med äkta eltid. Riktigt bra! Det lovar gott oavsett framtida grenval och sporrar förhoppningsvis en frisk Harald att ta tillbaka familjerekordet.
I Malmö var Viktor B den ende som höll sig utanför de övrigas orgie i övertramp och felfotande: 6.45 och alltså pers även denna vecka. Han hade dessutom ett hopp på 6.44 och saknade ändå riktigt lyft tävlingen igenom.
Lördagens tresteg i Malmö kolliderade med IFK:s 90-årsjubileum. Ingen av oss tränare fanns därför på plats och med anledning av de minst sagt skrala resultaten föredrar jag att begränsa mig till att konstatera att varken Erik eller Christoffer har kört ett enda träningspass i tresteg sedan de började i gruppen, och att ansatsträning (särskilt för Erik) och grundläggande skolning i hoppning, sprint och styrka (särskilt för Christoffer) bör prioriteras.
Snyggt jobbat! I stort sett alla sprang över förväntan, men särskilt Björns 7.09 förtjänar att framhävas. Det är den snabbaste tiden i klubben på nio år och bara 8 hundradelar från Thomas Kanders 27 år gamla klubbrekord. Inte illa av en som sprang 7.62 på samma tävling för endast två år sedan.
Foto: Göran Lenz
Ytterligare en applikation, samt en illustration, kompletterar äntligen knäböjsartikeln som nu bara saknar text ...
Med Sprinterträffen drar nu inomhussäsongen igång på allvar. Många av er kommer att tävla de flesta helger framöver, och det blir därför ingen lördagsträning på ett tag. Måndagspasset försvinner också eftersom ni behöver en vilodag efter tävlingar. Istället gäller dessa träningstider:
Ni kommer också att få tillfälle att träna längdteknik somliga söndagskvällar.