Lunnefåglarnas skrän väckte mig under en mörk och stormig himmel. Jag öppnade motvilligt ögonen och såg att ett kallt grått sken hade börjat sippra in vid horisonten. Av någon outgrundlig anledning hade jag tydligen lagt mig här. Hela natten hade vågorna slagit mot min hjässa. Jag frös och jag var våt. Läpparna blödde lätt.
Avundsjuk blickade jag upp mot klipporna och betraktade fågelbona. De verkade så trygga och torra. Tänk att få ligga där och mysa medan man försiktigt, o så försiktigt, kikar ut. Var det inte det jag alltid hade drömt om? Och inte bara i en situation som denna … Fast kallt skulle det ju vara. Vad hade man annars för nytta av den stickade luvan som man försökte dra över hela kroppen?
<hr>
[[Kryp in under koftan|kofta]].
[[Res dig upp|res dig]].Min Barbaskön kofta var förstås sur. Det var inte lönt att dra den åt sig och kura ihop.
Jag hade fått låna den av arkeologerna. De hade flera packlårar ombord, fyllda till brädden med blandat [Barbabråte]<one|. Men själva bar de rejäla Helly Hansen koftor: mörkblå robust fleece som krävde sina karlar. Inget för mig med andra ord. Jag som inte knegat så mycket som en termin på arkeologiska institutionen skulle ju bara se löjlig ut … Var det därför [”mässmannen”]<two| envisades med att varje morgon lägga fram en nystrykt vit manschettskjorta utanför min hytt?
[[Fortsätt|russell]].
(click-append: ?one)[ (barbapapa.com, IT-boomens mest svällande bubbla, expanderade långt utanför de digitala domänerna)]
(click-replace: ?two)[docent Fridh]Att resa sig var inte att tänka på. Jag orkade inte och hade dessutom brännande skoskav från [[Barbabootsen|barbaboots]] som arkeologerna försett mig med. Jag bara låg där och lät vinden leta sig fram till min stela kropp utan att göra motstånd.
[[Fortsätt|russell]].<img src="images/barbaboots.png" align="middle">
Det du ser med egna ögon,
eller det som andra ser?
Den som lossar på skygglappar
och ifrågasätter givna svar
upptäcker att det inte finns
några absoluta sanningar.
Ta bara Barbaboots.
De väcker säkert
Blandade känslor.
Passar de in i din verklighet?
www.barbapapa.com
[[Fortsätt|russell]].”Russell”, tänkte jag. Russell var försvunnen och vi hade misslyckats. Ännu hade vi inte skjutit [grizzlyn.]<two| Det hade ju varit vårt uppdrag. Åtminstone trodde resten av ”expeditionen” det. För att vara säker på att få följa med hade jag nämligen uttryckt mig i ganska [vaga]<one| ord om vårt syfte.
(click: ?one)[(replace: ?one)[viga]
(replace: ?two)[grizzlyn[[?]]][”Det gäller en nalle”,](live: 2s)[ löd mitt nonchalanta standardsvar.]
(live: 5s)
[Och så med en underförstådd blinkning:]
(live: 8s)[”en sak mellan honom och mig …”]
(live: 10s)[[[Fortsätt|manbarhetsrit]].]
]
Eller nalle? Men vem vill väl skjuta en nalle …?
[[Fortsätt|manbarhetsrit]].
(set: $flag to true)(if: $flag is false)[Sådant går väl ändå inte att missuppfatta?] Manbarhetsriter finns. Enligt en gammal indiansk sed skall pojken gå ut att möta björnen och nedlägga den i tapper kamp. Och det var ju på sätt och vis vad jag skulle göra. Uppdraget hade så att säga med [mognad]<one| att göra och det hade de förstått.
Jomen, alla arkeologerna hade nickat slugt och uppskattande. Nu var vi i maskopi. Visst för tusan. Vår så kallade kapten, professor Ansgirsen, var överförtjust. Klarade jag vad jag hade föresatt mig skulle jag fan få ta några tag med spaden jag med. Då skulle jag vara en i gänget. Ja, det hade allt varit något att se fram emot.
[[Fortsätt|blåsten tilltar]].
(click-replace: ?one)[(text-style: "fade-in-out")[mognad]]{
(set: $flag to false)
(set: $npcDäck1 to "none")
(set: $room to "min hytt")
(set: $counter to 0)
(set: $mognad to 1)
(set: $gåspenna to false)
(set: $sögtummen to true)
(set: $mässman_order to 1)
(set: $ansgirsenÄter to true)
(set: $ansgirsen to "startPosition")
(set: $dante to false)
(set: $oskuld to true)
(set: $filippinare to false)
(set: $ansgirsenHasEntertained to false)
(set: $ansgirsenFinishedTalking to false)
(set: $danneByttDVD to false)
(set: $bläck to false)
(set: $tangoCash to false)
(set: $finishedWriting to false)
(set: $dag to 1)
(set: $nyckel to false)
(set: $rubrik to "EN LITEN HERRES FUNDERINGAR")
(set: $typewriterText1 to "Självfallet finns det en naturlig mognad. Ju mer intryck man får från yttervärlden desto bättre förberedd blir man inför nästa upplevelse. Världen är inte längre lika fräsch. Man känner igen en klyscha när man hör den, men fastnar kanske också själv i sina egna klyschor. Man får allt lättare att orientera sig och sortera sina intryck. Helt enkelt blir man mer organiserad i huvudet. Världen får en tydligare, men kanske mer begränsad, form.")
(set: $typewriterText2 to "Den här processen tar tid och avslutas egentligen aldrig. Och inte heller är den odelat positiv. Men hur som helst är den knappast möjlig att förhindra. Det är svårt att avgöra hur mogen en människa är. Det syns inte så lätt.")
(set: $typewriterText3 to "Många människor vill emellertid visa för andra att de har avancerat. Att de inte står och stampar på samma fläck. Att de är på väg upp i livet. Mognaden blir till ett mål i sig. En positivt laddad term. Och om det finns några grundregler här i livet så är åtminstone en av dem att värdeladdade ord snabbt tappar all mening. Ta i dem med tång och ta dem för allt i världen inte på allvar.")
(set: $typewriterText4 to "Men mognaden är blodigt allvar. Den pressas fram mellan människa och människa. Folk klättrar på varandra, tar till riter för att tvinga fram utvecklingen: En frisyr, en resa, en påklistrad attityd. Meningslösheter som ger mognaden form. Till slut lyder man inte längre sig själv. Man lever inte längre i den riktiga världen. Men man är i varje fall något. Säker på sig själv och fast som en klippa tills det åter har blivit dags att kliva vidare mot nästa form.")
(set: $typewriterText5 to "Form ja. Det är ett begrepp som tål att reflektera över. Om ni vill förstå hela vidden av Teddys och mitt äventyr bör ni smaka på det lilla ordet redan nu. Ganska intetsägande, eller hur? Jag hade kunnat krydda anrättningen lite och pratat om ”viljan till makt” eller om ”existens och essens”. Så varför form? Varför detta vaga och mångtydiga begrepp.? Kanske just för att det är så oförargligt. Jag kan göra vad jag vill med det. Det är ett ord som fortfarande går att ta på allvar.")
(set: $typewriterText6 to "Men vad menar jag då med form, så här till en början? Egentligen skulle man kunna säga att det innefattar allt som människan kommer i kontakt med. Allt i världen som filtreras genom en människas hjärna, varken mer eller mindre. Vi vet till exempel alla, att vi vaskar fram form med språket, men det är bara en sida av saken, den mer filosofiska sidan, skulle man kunna säga. Form kan också vara att stå ensam i sin lägenhet och vända ut och in på sina jeansfickor. Shit! Gotta raise some cash. Att definiera sig själv efter kulturella schabloner. Att ge sin personlighet ett färdigt uttryck, en färdig form – en mogen form.")
(set: $typewriterText7 to "Men om formen alltså motsvarar det mogna och statusfyllda så lockar även omognaden med sina ideal. Och ideal är förstås bara ett annat ord för mål – något vi eftersträvar, något moget. Ja, sanna mina ord! Ungdomen — detta märkliga släkte! – dyrkas av de vuxna, men jagar själva oförtrutet efter erfarenhet, mognad och en form att uttrycka sina djupaste kända personliga sanningar. Och vad har vi här om inte en av alla dessa paradoxer som så vackert illustreras av vår kulturs kanske mest grundläggande lefvnadsregel: ”Den som upplevt mest när han dör vinner”. För, märk väl, vill vi samla så många erfarenheter som möjligt måste vi också hålla oss unga och nyfikna. Helst ända in i döden. Ja, vi bör i själva verket följa filosofens exempel och alla lämna världen med endast en lärdom – detta livs slutgiltiga insikt, den utsökta paradox som säger oss att allt vi vet är att vi inget vet. Mina herrar: skåda den mogna människan!")
}Medan blåsten tilltog blev det uppenbart att morgonljuset aldrig skulle få sin chans. Och jag blev faktiskt lättad när de tunga molnen steg ner och täppte till luckorna. Natten var en lämpligare följeslagare till havets vilda spel. Visst var de karga klipporna mäktiga, men sedan några dagar tillbaka tilltalade de mig inte längre. Nu var här ombonat och tryggt. Jag behövde inte resa mig på länge. Vågorna fortsatte piska. Allt var (link: "svart.")[svart.
(transition: "dissolve")+(transition-time: 10s)[Då såg jag skeppet. Det lyste svagt från något som kunde ha varit en fönsterlucka. Inga lanternor var tända, men jag uppskattade avståndet till några hundra meter. Hade de legat där och ruvat länge? Varför hade de inte gett sig till känna? Jag kröp upp på knä och koncentrerade mig på mörkret därute. Inget mer syntes och snart släcktes även den lilla lampan ombord. Men från vattnet kom röster.
<hr>
[[Lyssna.|lyssna]]]]
(stop:)Jag satte händerna bakom öronen och andades försiktigt. De var redan nära. En dov stämma muttrade barskt. När jag förstod vems den var gick en iskall ilning genom bröstet. Tonen var så olik den jag hade vant mig vid … Trä klapprade mot trä. Någon svor. ”Ja då så!” (link:"Kapten")[Professor] Ansgirsen manade till handling. De lade till och hoppade i land. Åtta stycken, tyckte jag att de verkade som.
<hr>
[[Ge dig till känna|rick ger sig till känna]].
[[Kryp in mot land|rick beger sig inland]].
Jag kröp kvickt längs klipphällen och tog mig i skydd av enstaka förkrympta granar en bit inåt land. Dold bakom en sten lade jag mig bland lågväxt buskage och blickade ner mot stigen där jag räknade med att få (link: "syn på dem.")[syn på dem.
(live: 3s)[Där kom de. Likt de sju dvärgarna på väg till gruvan. Visslandes, med hackor och spadar över axlarna vaggade arkeologerna fram i marsch. På marsch till slitet och släpet, skiten och grävet, som de höll högst här i världen. Ansgirsen verkade däremot inte lika munter. Han lufsade ostadigt i täten av processionen – en muttrande och svärande luns. Till och med på det här avståndet kunde jag se att han såg ovanligt härjad ut. Hur kunde hans hår ha vuxit sig så långt så snabbt?
Sist i tåget, lösgjord från de andra, gick en man med filmkamera. Märkligt. Det verkade som om han dokumenterade följet. Jag kunde inte se vem han var, men lade märke till att han gick mindre bredbent än de andra. Kanske var han inte arkeolog? Och vem var mannen bakom Ansgirsen? Han gick slängigt – men stolt – och bar på en <em>fana</em> … Jag försökte urskilja motivet men såg bara en oformlig klump. Det var så mörkt att jag inte ens kunde uppfatta klumpens färg.
<hr>
[[Följ efter|Rick följer processionen]].
]]
”Jag tappade bort Russell och sen har jag irrat runt på jakt efter er.” Ansgirsen bara blängde tillbaka. ”Ni låg ju inte i viken som vi sa”, fortsatte jag och lät, löjligt nog, som en trotsig unge som försökte skylla ifrån sig. Jag hade inte gjort något dumt. Vilket nonsens.
” ’Nalle’? För fan! Du letar efter din [teddybjörn]<1| va? Jo den var fin den. Tror du vi har tid med sånt, är det vad herrn tror?!”
<hr>
[[”Men det är inte som du tror.”|ansgirsen förklarar björnfaser]]
[[”Hur kan du veta det?”|"hur kan du veta att jag letar efter nalle"]]
(click-replace: ?1)[[[tygnalle|dikt om nalle]]]”Men det är…”
”Du har fan ta mig inte rätt att söka ens!”, avbröt Ansgirsen. ”Jag var tio när jag kastade min nalle. När jag var femton sköt jag min första björn. Och jag har ändå aldrig försökt hitta min nalle igen. Skulle du då få leta efter din? Du har aldrig skjutit en björn. Aldrig i livet. Det syns! Jag kan se det på dig! Du har väl fan nyss slitit dig från lilla teddy. Och ränn mig i röven om du inte genast ska ha han tillbaka! Men det går inte att hoppa över några faser här inte. Det ska jag bli man för.”
[[Fortsätt|överstepräst - rick medger letande efter nalle till läsare]].”Hur kan du veta det?”, utbrast jag.
” ’Hur kan du veta det?’ … ’Hur kan du veta det?’ ”, härmade Ansgirsen med ett tonfall uppenbarligen avsett att få mig att låta enfaldig och [gnällig]<1|. Men som försök till skådespel dränktes det av hans mullrande bordun av vresighet. ”Ja, ’hur kan jag veta det’ …? Jo, det kan du fråga din hårfagre vän. Om du får tag på honom – och om han vill veta av dig! Pfft … fuskar och tar <i>genvägar</i>. Som om du skulle ha rätt att söka efter din nalle!”
<hr>
[[”?”|ansgirsen förklarar björnfaser b]]
[[”Russell? Var är han?”|minst kuk a]]
(click-prepend: ?1)[(barnsligt oresonligt) ]
I huvudet på en flicka finns en docka.
I huvudet på en pojke finns en nalle
Men vilka under ryms i en nalles huvud?
Flickan lägger undan dockan och blir kvinna
Pojken lägger undan nallen och blir man
Men vad gör nallen för att bli björn?
[[Ansgirsen kanske vet?|ansgirsen förklarar björnfaser-b]]Här hade jag alltså en riktig överstepräst i den personliga utvecklingens lära, och det borde jag ha anat. Nu skulle han se till så att jag inte bröt mot någon av [[trossatserna|går inte att hoppa över faser]]. Men det spelade ingen roll. Teddy fanns antagligen inte här ändå. Säkert skulle det löna sig bättre att leta hemmavid. Jag hade låtit mig luras av mina föräldrar. De hade så klart hoppats att jag skulle glömma honom och komma på andra tankar. Grizzlygrejen hade nog fallit även dem i smaken. Sorgligt är det, men tydligen var det här något som väckte djup anstöt hos de vuxna. Jag letade efter min barndoms tygnalle – än sen då?
[[Fortsätt|jävla sjå - ansgirsen knudesnack]].”Det går inte att hoppa över några faser!”
[[Fortsätt|jävla sjå - ansgirsen knudesnack]].”Vi har jobb att sköta här och det är ett jävla sjå, det ska jag bara be att få upplysa om. Vi har inte tid att ränna runt och snyta nosen på dig. Är det klart?” Han darrade. Saliven gurglade. ”ÄR DET ALLDELES KLART!?”
[”Javisst …”]<one|
(click-replace: ?one)[”Javisst … men det har jag heller aldrig trott. Jag… vadå, jag klarar mig väl själv.” Ynklig och dödligt sårad i vad som hade varit en ömsesidig om än något ansträngd sympati, pep jag fram mitt försvar.
(live: 3s)[”Du är van vid att far din sköter allt åt dig va? Men här har han inget att säga till om. Här är det jag som för befälet. Och din farsa kan ha hur fet plånbok som helst. Jag ger ändå inte en nysläppt tolle för det! När man <i>gräver</i> spelar det liksom inte så stor roll … Och kom ihåg. Jag är inte bara vetenskaplig ledare för den här expeditionen … Jag är din <i>skeppare</i>!”
[[Fortsätt|end]].
]
]Ärligt talat förstod jag knappt att det var med mig han pratade. Vad menade han? Var min pappa rik? … Nej, nu var vi som vanligt igen.
”Behöver ni hjälp med det ni ska göra, annars sätter jag mig i ekan och väntar på att ni kommer tillbaka?”
”Hör på den! ’hjälp’ - sköt du ditt … Då vänder vi tillbaka!” Han gjorde en gest åt sitt manskap och jag visste inte hur jag skulle tolka den. Jag följde tyst efter och försökte göra mig liten. Sist av alla klev jag i ekan och erbjöd mig liksom i förbigående att ta ett par åror. ”Kapten” fnös och tog dem själv. Alla de tappra männen slet och stönade för att forsla den bortskämda lilla prinsessan till skorven därute.
<b>Slut på kapitel ett</b>
<hr>
[[Fortsätt till kapitel två|min hytt]]
[[Läs om kapitel ett från början|rick vaknar]]Jag tittade frågande på Ansgirsen som fortsatte elda upp sig.
”Jag var tio när jag kastade min nalle. När jag var femton sköt jag min första björn. Och jag har ändå aldrig försökt hitta min nalle igen. Skulle du då få leta efter din? Du har aldrig skjutit en björn. Aldrig i livet. Det syns! Jag kan se det på dig! Du har väl fan nyss slitit dig från lilla teddy. Och ränn mig i röven om du inte genast ska ha han tillbaka! Men det går inte att hoppa över några faser här inte. Det ska jag bli man för.”
[[Fortsätt|överstepräst - rick medger letande efter nalle till läsare]].[”Russell? Så han är tillbaka! Var är han?”
”Han drog inåt land igen: ut i vildmarken på egen hand för att göra det som du inte har stake till. Han kom väl att inse en del av livets realiteter, små trivialiteter, du vet, som att livet går framåt … inte bakåt!” Ansgirsen fnös, tittade bort, tillbaka – och spände ögonen i mig: ”För du förnekar väl inte att du har [minst kuk]<one| ombord?”
(click: ?one)[[
[[Jag blev helt paff.
(live: 2s)[<b>”Uhf ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”</b>(stop:)
(live: 4s)[Jag vet inte om jag skrattade eller förebrådde honom för tramset. Min tunga lydde mig inte utan verkade dirigeras utifrån av någon högre kraft. Eller var det mina öron som inte fungerade, eller hjärnan? Sade jag något överhuvudtaget?
Angirsen tog till orda med en ljus röst som uppenbarligen var avsedd att imitera någon:
” ’Hur kan du veta det?!’ Ha-ha! ’Hur kan du, o min kapten, ha vetskap om detta obestridliga faktum om min späda pojksnopp?’ Ha-ha-ha! Ertappad! Ja, jisses … Jag visste det faktiskt inte, men NU vet jag!”(stop:)
<hr>
[”Vem härmar du?!”]<two|
]
]
]
]
]
]
]<three|
(click: ?two)[(replace: ?three)[”Russell? Så han är tillbaka! Var är han?”
”Han drog inåt land igen: ut i vildmarken på egen hand för att göra det som du inte har stake till. Han kom väl att inse en del av livets realiteter, små trivialiteter, du vet, som att livet går framåt … inte bakåt!” Ansgirsen fnös, tittade bort, tillbaka – och spände ögonen i mig: ”För du förnekar väl inte att du har minst kuk ombord?”
Jag protesterade pafft:
(link: "”Uhf ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hhf ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Huf ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl är mer nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl är mer boklärd ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl är mer boklärd än hih?!”")[<b>”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl är mer boklärd än jag?!”</b>
Herregud, jag kunde inte tro mina öron! Var det verkligen min mun som format de orden, så lillgamla att jag lika gärna kunde ha skrikit ut att jag aldrig ens <em>sett</em> en riktig björn i bara skinnet. Ansgirsen grep tillfället och svarade med ännu en imitation:
” ’Hur kan du veta det?!’ Ha-ha! ’Hur kan du, o min kapten, ha vetskap om detta obestridliga faktum om min späda pojksnopp?’ Ha-ha-ha! Ertappad! Ja, jisses … Jag visste det faktiskt inte, men NU vet jag!”
Vad hände här? Varför hade jag sagt precis det han ville höra? Varför hade jag valt uppstyltade ord, skräddarsydda att bekräfta hans nidbild av mig? Varför hade jag använt just de epitet som mest exakt tillgodosåg hans löjliga självbild? Och varför hade jag verifierat hans bisarra påhitt om mitt, nota bene, helt normala organ? Eller var allt inbillning, (link: "suggestioner av en mästare?")[suggestioner av en mästare?
Jag insåg att jag stod framför en man som med stigande makt, fas för fas, nivå för nivå, blivit herre över formen: sin egen form och andras. Han knådade världen och världen lät sig knådas. <em>Jag</em> hade låtit mig knådas! Men det var inte allt. Jag anade en måttlös ambition – en ambition att ställa sig över logikens lagar om orsak och verkan. Eller ville han bara få andra att tro att han stod över logikens lagar? Men var inte det nästan samma sak? (link: "Verkligheten")[Sinnevärlden] är vad människor tror att den är, en skugga på väggen, och Ansgirsen kastade den (link: "största skuggan av alla.")[största skuggan av alla. <br><br>(Eller stod även han i skuggan av någon väldigare, en jätte vars skugga stod i begrepp att hölja hela världen i ett ständigt skiftande dunkel, ett dunkel som <em>förbarnsligade världen från en position av himmelshög auktoritet</em>?)<br><br>] Om tillräckligt många underkastade sig hans form, så lät de ju honom faktiskt omforma (link: "verkligheten")[[[VERKLIGHETEN|verkligheten a]]] efter eget tycke. Dåtid eller nutid, orsak eller verkan, liv eller död … det kom på ett ut … Kapten Ansgirsen (link: "satte kursen")[satte kursen (eller följde även han en Mästare?)] i en Komplex värld.]]
]]]
]]
]]]]]]]]]]]]
Inte för att jag anade vad de var i färd med, men jag längtade efter att få följa med dem tillbaka ombord. Jag [hojtade]<one| [till.]<two|
(click: ?one)[(replace: ?two)[till: ”Hallå!”
(live: 2s)[”Vad fan var det?”, hördes det underifrån. De såg mig inte. Jag kunde däremot skymta dem där nere nu, avvaktande och uppmärksamma till dess att jag åter ropade och [klev fram.]<three|(stop:)
(click-replace: ?three)[klev fram.
Ansgirsen fick syn mig: ”Vad fan gör du här!?” Han växlade en snabb blick med mannen till vänster, gestikulerade åt de övriga att hålla sig i bakgrunden, och stirrade sen på mig utan att säga något. Hans huvud darrade kraftigt, som om han famlade efter en förklaring själv. Något stämde inte. Han verkade gammal och härjad. Samtidigt låg det något ungt, svettigt och brutalt över honom. Troligen hade han druckit. För det mesta hade han varit mig så tillmötesgående att det kunde verka inställsamt. Nu blev jag nästan rädd … Hur kunde hans hår ha vuxit sig så långt så snabbt?
<hr>
[[”Jag tappade bort Russell.”|"jag tappade bort russell"]]
[[”Hur är det fatt?”|"hur är det fatt"]]
]
]
]
]”Hur är det fatt?” sa jag med ett trevande leende och tillfogade fjäskande: ”Har ni haft <em>fest</em> ombord?” Ansgirsen bemötte det som en anklagelse och svarade [så [orimlig snabbt]<one| ]<two| att han gav intryck av att följa ett filmmanus.
”Några synpunkter på det?!”
<hr>
[[”Nej, inte alls. Varför skulle jag ha det?”|"nej" "tänkte väl det"]]
[[”Ja, alltså … nu var det ju inte så jag menade.”|"menade inte så"]]
(click: ?one)[(replace: ?two)[med så brysk iver]]”Nej, i…”
”[Tänkte väl det!]<one|” avbröt Ansgirsen och nickade belåtet som om han vunnit en tvekamp. Han höjde hakan för att kunna sänka ett arrogant leende mot mig och röjde samtidigt att mitt fjäsk faktiskt hade nått fram. ”Men visst har det blivit några skvättar, jodå”, kluckade han och modulerade smidigt till en småaktig sadism som visste var den tog: ”Fast den som tittade djupast i glaset var din hårfagre vän …”
<hr>
[[”Russell? Var är han?”|minst kuk b]]
(click-replace: ?one)[Thought so!]
”Ja, a…”
”Jaså?!” avbröt Ansgirsen. ”Hade du kanske tänkt springa och skvallra för [rederiet]<one|, så att de ska ha oss upp mitt i natten och blåsa i plaströr? Inte på min skuta!” Och här började ett leende sprida sig längs hans breda marulkskäft. ”Att supa oss dyngraka i hytten är så vi slappnar av efter en dags hårt jävla slit. Men det begriper du inget av, din sterila teoretiker, din ängsliga jävla flaskvattendrickande [[elitmotionärsakademiker]<three|.”]<four|
(click: ?three)[(append: ?four)[
Jag hade fullföljt gymnasiet för fem år sedan. I samma veva hade jag slutat idrotta och sedan dess hade jag inte satt min fot i föreläsningssalar. Men jag insåg att invändningar tjänade föga till. Tungfotade, grovnävade professor Ansgirsen slängde svettigt sin grånade lugg över sitt röda ansikte och fortsatte attackera mig med stånkande entusiasm:
”Du är bland lortnävade suputer nu. Förstår att det är jobbigt men det finns säkert nån hjälplinje du kan ringa när du kommer hem! Men först ska vi inom Riga och Reval med cement och salt och köpa oss horor från Petrograd. Ha-ha! Hänger du på?” Fortsatt förstummad hann jag inte ens reagera innan han ångade vidare: ”Nej, tänkte väl det. Inte redo att fälla grizzlyn …?” Hans eskimåögon knep ihop till ännu mörkare små springor. ” ’Nalle’? För fan! Jag vet hur det ligger till: du letar efter din <em>teddybjörn</em>.”
Min bluff var alltså synad och med ens förstod jag Ansgirsens färska fientlighet. Men nu sträckte han upp sig som inför ett [[högtidstal]<five|; han såg allvarlig och nästan eftertänksam ut:]<seven|
(click: ?five)[(append: ?seven)[
(live: 2s)[(transition: "dissolve")+(transition-time: 2s)[
”Men du har ju inte ens rätt att söka – inte än! Var sak har sin tid. Med nallar och björnar är det som med sprit: först har man sin första drängfylla, sen lär man sig uppskatta långlagrad maltwhisky, sen drängfylla igen, men på ett annat sätt. Förvånar det dig att man kan vara både intellektuell och begiven på drängfyllor? Ja, tänkte väl det. Men då ska du veta att den mest [sofistikerade]<two| man jag känner har sina stunder då han sitter i mjukisbyxor och klunkar sunkigaste ölen till dokusåpor.” Ansgirsen anlade nu en faderlig ton: ”Du förstår, det [högre]<six| stadiets drängfylla ådagalägger att man inte är snobb trots att man har all rätt att vara det. Denna drängfylla från ovan beseglar därmed äktheten i en mans världsvana och bevisar att han är så mycket förmer än en simpel snobb.”
Kanske kände han att han gått för långt, att han avslöjat något viktigt om livet som jag inte gjort mig förtjänt av att höra. Nu gormade han nämligen igen:
”Och det går inte att hoppa över några faser här inte. Det ska jag bli man för!”
[[Fortsätt|överstepräst - rick medger letande efter nalle till läsare]].
(stop:)
]]
]]]]
(click-replace: ?one)[universitetets ekonomisektion med ansvar för resande i tjänsten]
(click-replace: ?two)[komplexe]
(click-replace: ?six)[<b>mogna</b>]
Jag följde efter processionen och höll mig hela tiden så högt ovanför stigen som möjligt. Den karga terrängen inbjöd ingalunda till smygande men mörkret hjälpte. Efter cirka tio minuters marsch gjorde Ansgirsen halt och gormade instruktioner åt sitt manskap.
Det kala urberget erbjöd inte fanbäraren många möjligheter, men efter några kraftfulla hugg med hackan lyckades han plantera fanan någotsånär. Medan filmaren monterade sin kamera och ett par lampor positionerade sig resten runt fanan med sina redskap.
Jag kunde nu vagt skymta en blek, möjligen rödaktig, färg på fanan. Men det gick fortfarande inte att se vad klumpen föreställde. Den kunde vara <em>vad som helst</em>.
[[Fortsätt|föreberedelse av rit]].Professor Angirsen inspekterade marken, och så var det som om något högtidligt for över honom. Han tog en klunk kaffe ur sin termos och en tugga på sin (link: "falukorvsmacka.")[falukorvsmacka/sillamacka. (Jag kunde förstås inte se pålägget men var väl förtrogen med hans flottiga fleecefickor. Han brukade stoppa till mig en macka eller två i tyst samförstånd om vanlig enkel knegarheder.)] Därefter stoppade han in en pris grovsnus och höjde sin spade som en taktpinne inför sina underlydande, [styrmän]<1|, [maskinmän]<2| och [matroser]<3|. [[“Hej hå, hej hå!|dvärgsång]] Lasta och lossa, stuva och sjå!” De bredbröstade friluftsmännen brölade och skrålade i ett rituellt mässande innan de alla på en gång satte känghälarna på spadbladen och (link: "började gräva.")[började [[låtsas|schaman]] gräva.]
(click-replace: ?1)[docenter]
(click-replace: ?2)[lektorer]
(click-replace: ?3)[doktorander]Visst sprätte det lite granitsplitter hit och dit, men vad skulle det tjäna till? Det skulle krävas dynamit och bensinborr för att uträtta mer – vilket i och för sig vore meningslöst även det. Men arkeologerna såg uppenbarligen annorlunda på saken: jag noterade med vilken koncentrerad entusiasm de hanterade sina hackor och spadar. Kameramannen likaså. Han verkade fullständigt uppslukad av skådespelet framför sig, fokuserad i iver att fånga så mycket som möjligt på film.
Så plötsligt slutade alla gräva. Ansgirsen halade fram något pälsliknande ur sin packning medan fanbäraren gjorde upp eld. Vad nu?! Det var en björnfäll: en hel björnfäll med huvud och gapande huggtandad käft. Medan tjock rök började svepa kring honom drog Ansgirsen fällen över sig som en skrud och stod där nu likt en schaman omgiven av sin församling. Alla hade tystnat.
(link:"Ansgirsen vände sig till kameramannen:")[(live: 1s)[Ansgirsen vände sig till kameramannen:
”Vad är det du filmar?!”
(live: 3s)[
”Verkligheten förstås”, svarade kameramannen vars lampor lyste på den täta röken och gav hela scenen ett blåvitt spöklikt sken. Allt inne i cirkeln var dimmigt och vagt i kanterna. [Det såg ut som stenarna börjar röra på sig medan fåglarna tystnade och granarna vissnade. Och, inbillade jag mig, klumpen på fanan … verkade den inte ändra form?]<one|
”Jag filmar [verkligheten]<two| rakt av”, förtydligade kameramannen. ”Precis som du vill ha det: objektivt, hårdkokt och vetenskapligt.”
(click: ?two)[(replace: ?one)[(text-color: "#cc0000")[Det var svårt att se vad som försiggick.]]]
Ansgirsen skrattade rått. ”Jaså, det gör du?”, sa han tillgjort, som om han härmade någon alltför civiliserad och alltför mekaniserad – någon alltför fjärmad från liv och död; jord, blod, änglar, demoner, aura och autenticitet. Han fnös. ”Det är bara att ställa upp kameran och låta den gå så fångar den verkligheten i all dess komplexitet?!”
Kameramannen såg osäker ut. Jag kände fortfarande inte igen honom från båten och blev alltmer övertygad om att han inte var arkeolog. Tillhörde han möjligen nattskiftet? Hade jag inte hört något om att filmvetenskapliga institutionen bidrog till expeditionen?
”Det är ett <em>urval</em> av verkligheten, förstås, inte hela”, försvarade han sig, och med ens kände jag igen rösten. Det var ju den oväntat mjuka stämma som hade ringt och väckt mig var morgon i min hytt. ”Och din dualism kommer ju faktiskt med”, sköt han in medan han backade från Ansgirsen som närmade sig i full björnskrud med vidöpen grizzlykäft ovanför sitt sammanbitna marulksansikte.
”MEN VAD ÄR VERKLIGHET?!” dundrade Ansgirsen och slet tag i kameramannen. Det gick blixtsnabbt. Med en djurisk snärt blev han inkastad mitt in i cirkeln av arkeologer. Där, dold av röken, kunde jag höra honom skrika medan Ansgirsen våldtog verkligheten, och kameran bara fortsatte registrera den.
Jag beslöt mig för att lämna det olustiga spektaklet och [[smög tillbaka]] mot kusten.
](stop:)]]
Heigh-ho, Heave and ho
Heigh-ho, Heave and ho
We dig dig dig dig dig dig dig the whole day through
To dig dig dig dig dig dig dig is what we really like to do
We dig dig dig dig dig dig dig from early morn till night
We dig dig dig dig dig dig dig up everything in sight
But we don't know what we dig 'em for …
[[Fortsätt|schaman]].Jag smög tillbaka för att vänta vid landstigningsekan. En timme senare dök manskapet upp: Ansgirsen först, kameramannen sist – han filmade inte längre.
Ansgirsen såg utmattad ut. Han lunkade degigt men ryckte till då han fick syn på mig: ”Vad fan gör du här!?” Han växlade en snabb blick med mannen som burit fanan, gestikulerade åt de övriga att hålla sig i bakgrunden, och stirrade sedan på mig utan att säga något. Hans huvud darrade kraftigt, som om han famlade efter en förklaring själv. För det mesta hade han varit mig så tillmötesgående att det kunde verka inställsamt. Nu verkade han så fientlig att det skrämde mig.
”Jag tappade bort Russell och sen har jag irrat runt på jakt efter er”, sa jag.
Ansgirsen blängde tillbaka under halvslutna ögonlock. Hans snett hängande underläpp uttryckte avsmak.
” ’Nalle’? Pfft … Jag vet hur det ligger till, du letar efter din teddybjörn!” Han skakade på huvudet och gjorde en gest mot kameramannen. ”Här är en till som gillar teddybjörnar. Men nu har han fått lära sig att man tampas med grova grizzlys först.” Han pausade kort som om han samlade tankarna. ”Björnens puls ska kännas i skaftet när spjutet når hjärtat. Fast med veka små nallar plägar det bli tvärtom”, grimaserade han och såg både äcklad och nöjd ut innan han röt till: ”Vi har ingen plats för veka små nallar ombord! Ännu mindre för <i>fuskare</i> som tar genvägar!”
[[Fortsätt|överstepräst - rick medger letande efter nalle till läsare]].”Du har fan ta mig inte rätt att söka ens!”, sa Ansgirsen. ”Jag var tio när jag kastade min nalle. När jag var femton sköt jag min första björn. Och jag har ändå aldrig försökt hitta min nalle igen. Skulle du då få leta efter din? Du har aldrig skjutit en björn. Aldrig i livet. Det syns! Jag kan se det på dig! Du har väl fan nyss slitit dig från lilla teddy. Och ränn mig i röven om du inte genast ska ha han tillbaka! Men det går inte att hoppa över några faser här inte. Det ska jag bli man för.”
[[Fortsätt|överstepräst - rick medger letande efter nalle till läsare]].
=><=
<h1>Kapitel 1</h1>
[[1999
Någonstans i östra Kanada|rick vaknar]][”Russell? Så han är tillbaka! Var är han?”
”Han drog inåt land igen: ut i vildmarken på egen hand för att göra det som du inte har stake till. ’Nalle’? För fan! Du letar efter din teddybjörn va? Jo den var fin den. Tror du vi har tid med sånt, är det vad herrn tror?! Din vän, däremot, han kom att inse livets realiteter och har gett sig ut att jaga grizzly!” Ansgirsen log, tittade bort, tillbaka – och spände ögonen i mig: ”Så nu kan du inte längre förneka att du har [minst kuk]<one| ombord?”
(click: ?one)[[
[[Jag blev helt paff.
(live: 2s)[<b>”Uhf ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”</b>(stop:)
(live: 4s)[Jag vet inte om jag skrattade eller förebrådde honom för tramset. Min tunga lydde mig inte utan verkade dirigeras utifrån av någon högre kraft. Eller var det mina öron som inte fungerade, eller hjärnan? Sade jag något överhuvudtaget?
Angirsen tog till orda med en ljus röst som uppenbarligen var avsedd att imitera någon:
” ’Hur kan du veta det?!’ Ha-ha! ’Hur kan du, o min kapten, ha vetskap om detta obestridliga faktum om min späda pojksnopp?’ Ha-ha-ha! Ertappad! Ja, jisses … Jag visste det faktiskt inte, men NU vet jag!”(stop:)
<hr>
[”Vem härmar du?!”]<two|
]
]
]
]
]
]
]<three|
(click: ?two)[(replace: ?three)[”Russell? Så han är tillbaka! Var är han?”
”Han drog inåt land igen: ut i vildmarken på egen hand för att göra det som du inte har stake till. ’Nalle’? För fan! Du letar efter din teddybjörn va? Jo den var fin den. Tror du vi har tid med sånt, är det vad herrn tror?! Din vän, däremot, han kom att inse livets realiteter och har gett sig ut att jaga grizzly!” Ansgirsen log, tittade bort, tillbaka – och spände ögonen i mig: ”Så nu kan du inte längre förneka att du har minst kuk ombord?”
Jag protesterade pafft:
(link: "”Uhf ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hhf ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Huf ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur ngh hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan hu mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du mpf ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta ufg, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, m hi gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du gig nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe nghi pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle pffft nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som nghh hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl hu mpf nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl är mer nngggh ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl är mer boklärd ug hih?!”")
[(link: "”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl är mer boklärd än hih?!”")[<b>”Hur kan du veta det, o du råe sälle som likväl är mer boklärd än jag?!”</b>
Herregud, jag kunde inte tro mina öron! Var det verkligen min mun som format de orden, så lillgamla att jag lika gärna kunde ha skrikit ut att jag aldrig ens <em>sett</em> en riktig björn i bara skinnet. Ansgirsen grep tillfället och svarade med en imitation:
” ’Hur kan du veta det?!’ Ha-ha! ’Hur kan du, o min kapten, ha vetskap om detta obestridliga faktum om min späda pojksnopp?’ Ha-ha-ha! Ertappad! Ja, jisses … Jag visste det faktiskt inte, men NU vet jag!”
Vad hände här? Varför hade jag sagt precis det han ville höra? Varför hade jag valt uppstyltade ord, skräddarsydda att bekräfta hans nidbild av mig? Varför hade jag använt just de epitet som mest exakt tillgodosåg hans löjliga självbild? Och varför hade jag verifierat hans bisarra påhitt om mitt, nota bene, helt normala organ? Eller var allt inbillning, (link: "suggestioner av en mästare?")[suggestioner av en mästare?
Jag insåg att jag stod framför en man som med stigande makt, fas för fas, nivå för nivå, blivit herre över formen: sin egen form och andras. Han knådade världen och världen lät sig knådas. <em>Jag</em> hade låtit mig knådas! Men det var inte allt. Jag anade en måttlös ambition – en ambition att ställa sig över logikens lagar om orsak och verkan. Eller ville han bara få andra att tro att han stod över logikens lagar? Men var inte det nästan samma sak? (link: "Verkligheten")[Sinnevärlden] är vad människor tror att den är, en skugga på väggen, och Ansgirsen kastade den (link: "största skuggan av alla.")[största skuggan av alla. <br><br>(Eller stod även han i skuggan av någon väldigare, en jätte vars skugga stod i begrepp att hölja hela världen i ett ständigt skiftande dunkel, ett dunkel som <em>förbarnsligade världen från en position av himmelshög auktoritet</em>?)<br><br>] Om tillräckligt många underkastade sig hans form, så lät de ju honom faktiskt omforma (link: "verkligheten")[[[VERKLIGHETEN|verkligheten b]]] efter eget tycke. Dåtid eller nutid, orsak eller verkan, liv eller död … det kom på ett ut … Kapten Ansgirsen (link: "satte kursen")[satte kursen (eller följde även han en Mästare?)] i en Komplex värld.]]
]]]
]]
]]]]]]]]]]]]
”Russell? Så han är tillbaka! Var är han?”
”Han drog inåt land igen: ut i vildmarken på egen hand för att göra det som du inte har stake till. ’Nalle’? För fan! Du letar efter din teddybjörn va? Jo den var fin den. Tror du vi har tid med sånt, är det vad herrn tror?! Din vän, däremot, han kom att inse livets realiteter och har gett sig ut att jaga grizzly!” Ansgirsen log, tittade bort, tillbaka – och spände ögonen i mig: ”Så nu kan du inte längre förneka att du har minst kuk ombord?”
(text-color: "#cc0000")[<b>Jag blev helt paff och ville protestera men hejdade mig. Trots det anlade Ansgirsen en ljus röst och levererade något som verkade menat som en imitation:</b>]
” ’Hur kan du veta det?!’ Ha-ha! ’Hur kan du, o min kapten, ha vetskap om detta obestridliga faktum om min späda pojksnopp?’ Ha-ha-ha! Ertappad! Ja, jisses … Jag visste det faktiskt inte, men NU vet jag!”
[[(…)]<seven|]
Vad yrade han om? Jag stod tyst och frågande medan Ansgirsen åter blev bister och gravallvarlig:
”Men det går att fälla björnar även med små spjut. <b>Först</b> fäller man en björn. <b>Därefter</b> jagar man nallar!”
[[Fortsätt|överstepräst - rick medger letande efter nalle till läsare]].
(click-replace: ?seven)[(Jag tänkte inte underkasta mig hans form. Jag var ingen fjättrad fånge och tänkte inte spela med i hans skuggteater.)]
”Russell? Så han är tillbaka! Var är han?”
”Han drog inåt land igen: ut i vildmarken på egen hand för att göra det som du inte har stake till. Han kom väl att inse en del av livets realiteter, små trivialiteter, du vet, som att livet går framåt … inte bakåt!” Ansgirsen fnös, tittade bort, tillbaka – och spände ögonen i mig: ”För du förnekar väl inte att du har minst kuk ombord?”
(text-color: "#cc0000")[<b>Jag blev helt paff och ville protestera men hejdade mig. Trots det anlade Ansgirsen en ljus röst och levererade något som verkade menat som ännu en imitation:</b>]
” ’Hur kan du veta det?!’ Ha-ha! ’Hur kan du, o min kapten, ha vetskap om detta obestridliga faktum om min späda pojksnopp?’ Ha-ha-ha! Ertappad! Ja, jisses … Jag visste det faktiskt inte, men NU vet jag!”
[[(…)]<seven|]
Vad yrade han om? Jag stod tyst och frågande medan Ansgirsen åter blev bister och gravallvarlig:
”Men det går att fälla björnar även med små spjut. <b>Först</b> fäller man en björn. <b>Därefter</b> jagar man nallar!”
[[Fortsätt|överstepräst - rick medger letande efter nalle till läsare]].
(click-replace: ?seven)[(Jag tänkte inte underkasta mig hans form. Jag var ingen fjättrad fånge och tänkte inte spela med i hans skuggteater.)]
{
(if: $mognad > 7)[(set: $finishedWriting to true)]
(if: (count: (history:), "min hytt") is 0)[Väl ombord satt jag mest och slöade i min hytt. Vägen hem var lång; atmosfären var laddad, och jag fattade inte mycket av vad som pågick.]
(elseif: $gåspenna is true and $sögtummen is true)[Tillbaka i tryggheten. Ja, där satt jag i mitt lilla krypin och sög på tummen. Tss… Om det nu var sant att jag var ett litet ruttet ägg - ofärdig men ändå förfallen – vad gjorde väl det? Vem ville vara vuxen? Vem ville vara mogen? Inte jag… Eller? För vad är egentligen mognad? Sådant funderade jag på. Och kanske borde jag rensa luften innan vi fortsätter. Om den här berättelsen om en pojke och hans teddybjörn skall bli begriplig, måste vi enas om vissa grundläggande antaganden. (set: $sögtummen to false)]
(elseif: $room is "1däckkorridor")[Jag befann mig åter in min lilla hytt. (set: $room to "min hytt")]
(elseif: $room is "försvarstal")[Jag var kvar in min lilla hytt. (set: $room to "min hytt")]
(elseif: $room is "inget bläck")[Här i min hytt hade jag bara vatten från kranen i det kompakta badrummet som även rymde toalett och dusch. (set: $room to "min hytt")]
(else:)[Exception. ]
(if: $mognad is 7)[<br><br>I ett försök att samla tankarna lade jag mig ner men störde mig omedelbart på hur den tunna bäddmadrassen hade korvat ihop sig ovanför grundmadrassen. Då jag ryckte loss lakanet för att släta ut sängen flög något ner på golvet. Nere på på knä såg jag att det var en gul, torkad ärta. Var i all världen kom den ifrån?]
}
På det lilla skrivbordet bredvid sängen låg en anteckningsbok i A4-format.
<hr>
{
[[Lämna din hytt.|1däckkorridor]]<br><br>
(if: $gåspenna is true)[[[Skriv på ditt försvarstal om mognad.|försvarstal]]]
(if: ($gåspenna is false))[(link: "Skriv ner dina tankar")[Jag hade ingen penna.]
]
}
{
(set: $room to "1däckkorridor")
(set: $counter to it + 1)
(if: $counter is 10)[(if: $ansgirsenÄter is true)[(set: $ansgirsenÄter to false)]]
(if: (count: (history:), "1däckkorridor") is 0)[Jag befann mig i korridoren utanför min hytt på första däck. Ingen syntes till. Kanske var de nere i mässen eller dagrummet?]
(elseif: $npcDäck1 is "ansgirsen")[Jag befann mig i korridoren utanför min hytt på första däck.<br><br>Ansgirsen kom tillbakalufsande från övre däck. Han blängde intensivt och bröstade upp sig som om han ville slåss. Jag brydde mig inte om att möta hans utmaning utan grimaserade lite fundersamt och höjde på ögonbrynen för att ge uttryck för extra uppgivenhet. Han fnös då han passerade mig på sin väg till nedre däck. (set: $ansgirsen to "nedreDäckkorridor")(set: $npcDäck1 to "none")<!-- så att denna passage inte ska upprepas var gång man är här -->]
(else:)[
(set: $npcDäck1 to (either: "ansgirsen", "jungman", "mässman"))
(if: $danneByttDVD is true and $npcDäck1 is "mässman")[Jag befann mig i korridoren utanför min hytt på första däck.<br><br>(either: "[Styrmannen]<styrman| kom gående på trappan från övre däck och muttrade något om dålig städning: ”Hade det inte varit för att han är så jävla stark …”", "Uppifrån övre däck tyckte jag mig svagt urskilja något som lät som en svordom på ett främmande språk.", "Några passerade ute på däck. ”Det är det lägsta en man kan göra mot en annan man”, förklarade en av dem.")(set: $npcDäck1 to "none")]
(elseif: $npcDäck1 is "ansgirsen")[Jag befann mig i korridoren utanför min hytt på första däck.<br><br>”Skepparn” kom uppför trappan från nedre däck och blängde som vanligt mig i ögonen. Med (if: $ansgirsen is "startPosition")[sås i skägget och] sträng min skakade han föraktfullt på huvudet innan han fortsatte upp till övre däck. (set: $ansgirsen to "övreDäck")(set: $ansgirsenÄter to false)]
(elseif: $npcDäck1 is "jungman")[Jag befann mig i korridoren utanför min hytt på första däck.<br><br>Från hytten bredvid min kunde jag höra (link: "jungmannen")[fil. kand Frykholm] spela musik:<br><br> <i>(either: "”There's a law for the rich and a law for the poor. I'm just a simple workin' man, I'm just a simple workin' man. The charge was assault & battery. The judge said there'd be no bail.”", "”Naked women and beer, we got it all in here. For your eyes and your ears, they show it all in the clear.”", "”Working all day for a packet of pay, and send a little back to the wife. Still you keep a little here, just to keep you in beer, that's livin' alright …<br>and you kiss the dames, but you don't ask their names, that's livin' alright.”", "”But I'll go back workin', come Monday morning I'm right back with the crew. I'll drink a little beer that evening, sing a little bit of these working man blues.”")</i>]
(elseif: $npcDäck1 is "mässman")[(if: $mässman_order is 1)[Jag befann mig i korridoren utanför min hytt på första däck.<br><br>(link: "Mässmann Danne")[Docent Daniel Fridh] stod hukad över en urmodig dammsugare. Sedan vi ”mönstrat på” hade han odlat en ljus mustach och låtit det blonda, glesa håret växa nästan ner till axlarna. Han tittade upp och gav mig ett tvetydigt leende genom de hängande testarna: ”Ont i ryggen idag?” Öh … nej, det var jag nödsakad att dementera. ”Helt säkert?”, undrade han, fortsatt leende. Ja, det var jag säker på.(set: $mässman_order to it + 1)] (elseif: $mässman_order is 2)[Jag befann mig i korridoren utanför min hytt på första däck.<br><br>Den varma, kvava luften kändes tung att andas in, men det var med lättnad som jag konstaterade att Mässmann Danne hade avancerat till andra änden av korridoren med sin damsugare. (set: $mässman_order to it + 1)] (elseif: $mässman_order is 3)[Jag befann mig i korridoren utanför min hytt på första däck.<br><br>Mässmann Danne verkade vara färdig här nere. Jag kunde höra damsugaren från övre däck. (set: $mässman_order to it + 1)] (else:)[Jag befann mig i korridoren utanför min hytt på första däck. Det var tyst och lugnt.(set: $mässman_order to it + 1)]]
]
}
<hr>
[[Gå nedför trappan.|nedre däckkorridor]]
[[Gå uppför trappan.|övre däck]]
[[Gå till din hytt.|min hytt]]
{
(if: ($counter < 15))[(link: "Gå ut på däck.")[Det är för tidigt att gå ut.]]
(elseif: ($nyckel is false))[(link: "Gå ut på däck.")[Dörren var låst.]]
}
(click-replace: ?styrman)[Docent Paul Sterner]
{
(set: $counter to it + 1)
(if: (count: (history:), "nedre däckkorridor") is 0 and $ansgirsen is "övreDäck")[Jag befann mig i en kal korridor på nedre däck. Dagrummet låg rakt framför mig. På babords sida slutade korridoren i en mäss. På styrbords sida vek korridoren längs ett hörn till en tvättstuga och till en dörr som ledde ner till maskinrummet.]
(elseif: (count: (history:), "nedre däckkorridor") is 0 and $ansgirsenÄter is true)[Jag befann mig i en kal korridor på nedre däck. Dagrummet låg rakt framför mig. På babords sida slutade korridoren i en mäss. På styrbords sida vek korridoren längs ett hörn till en tvättstuga och till en dörr som ledde ner till maskinrummet.(if: $counter is 9 or 10)[<br><br>Arkeologerna kom ut ur mässen i samlad skara och passerade mig som om jag var osynlig.(set: $ansgirsenÄter to false)]]
(elseif: (count: (history:), "nedre däckkorridor") is 0 and $ansgirsen is "nedreDäckkorridor")[Jag befann mig i en kal korridor på nedre däck. Dagrummet låg rakt framför mig. På babords sida slutade korridoren i en mäss. På styrbords sida vek korridoren längs ett hörn till en tvättstuga och till en dörr som ledde ner till maskinrummet.<br><br>En nystruken kuliss av Ajax Lemon lyckades så när skyla över oljedoften och den stank av snus, svett och sprit som skvallrade om att Ansgirsen nyss passerat här.(set: $ansgirsen to "dagrum")]
(elseif: $ansgirsen is "nedreDäckkorridor")[Jag befann mig i en kal korridor på nedre däck.<br><br>En nystruken kuliss av Ajax Lemon lyckades så när skyla över oljedoften och den stank av snus, svett och sprit som skvallrade om att Ansgirsen nyss passerat här. (set: $ansgirsen to "dagrum")]
(else:)[Jag befann mig i en kal korridor på nedre däck. Den ständigt närvarande oljedoften var mer påträngade här men en riklig ranson av Ajax Lemon skapade en behaglig atmosfär.(if: $counter is 9 or 10)[<br><br>(if: $ansgirsenÄter is true)[Arkeologerna kom ut ur mässen i samlad skara och passerade mig som om jag var osynlig.(set: $ansgirsenÄter to false)]]]
}
<hr>
[[Gå uppför trappan.|1däckkorridor]]
[[Gå in i dagrummet.|dagrum]]
[[Gå till mässen.|mäss]]
[[Gå till tvättstugan.|tvättstuga]]
{
(set: $counter to it + 1)
(if: $counter is 10)[(if: $ansgirsenÄter is true)[(set: $ansgirsenÄter to false)]]
(if: $ansgirsenFinishedTalking is true)[(goto: "dagrum2")]
(if: (count: (history:), "dagrum") is 0)[Jag befann mig i dagrummet, avsett för kortspel, videotittande och supande. En träsoffa med dynor stod brevid ett litet kylskåp och framför ett bord med plastduk.(if: $ansgirsenÄter is false)[<br><br>En skara arkeologer hade slagit sig ner i soffan. Andra satt vid spelbordet och sköljde ner lunchen med whisky och groggar.](if: $ansgirsen is "dagrum")[(set: $ansgirsenHasEntertained to true) Ansgirsen stod med ryggen mot mig och underhöll dem: [”Jag är karl för mina ord och det känner han på sig. Han vet att jag buntar ihop honom som ingenting …”]<two|]]
(elseif: (count: (history:), "dagrum") > 0)
[(goto: "dagrumB")]
(click: ?one)[(append: ?two)[<br><br>Det hade väldigt roligt åt mig, även om det ju innerst inne var en mycket allvarlig fråga. Vad hade jag här att göra? De skakade sina huvuden. Egentligen var det synd om mig. Jag borde ha stannat hemma hos mamma. Vad visste jag om livets poesi? Svårmod och glädje? Ge och ta? <i>Ta</i> smällar?! Kunde jag räkna både bankdirektörer och tiggare bland gästerna vid mitt bord? Nej. Inte heller visste jag något om den levande idéhistoria som arkeologin under Ansgirsens ledning nu förde in i en ny era. Jag var inte bara (link-reveal: "oerfaren")[, jag var <i>omogen</i>, hopplöst omogen.](replace: ?one)[[[Stå kvar.|dagrum2]]](set: $ansgirsenFinishedTalking to true)]]
}
<hr>
[[[Gå ut ur dagrummet.|nedre däckkorridor]]]
(if: $ansgirsen is "dagrum")[[Stå stilla och lyssna mer.]<one|]
{
(set: $counter to it + 1)
(if: (count: (history:), "mäss") is 0 and $ansgirsenÄter is true)[Det serverades lunch i mässen och som vanligt var det ingen som hälsade på mig. Framför mig i serveringskön stod Ansgirsen. Jag var inte hungrig utan gick till fruktskålen för att plocka till mig ett äpple och hälla upp en kopp kaffe. Jag spillde en skvätt då skeppet krängde och hörde Ansgirsen som nu hade satt sig i befälshörnan: ”Han håller inte ut en sekund.” Samma gamla skryt om hur han knäckte mig med sin blotta närvaro. Jag hade slutar bry mig för ett bra tag sedan.]
(elseif: $counter > 4 and $counter < 7 and $ansgirsenÄter is true)[Jag befann mig i mässen där det just nu serverades lunch. Det tisslades och tasslades, men ingen sa ett ord till mig.<br><br> Ansgirsen som satt i befälshörnan tittade menande mot mig och jag hörde honom säga: ”Han viker ned blicken som på kommando. Inte en sekund håller han ut!”]
(elseif: $counter < 10 and $ansgirsenÄter is true)[Jag befann mig i mässen där det just nu serverades lunch. Det tisslades och tasslades, men ingen sa ett ord till mig. (either: "Ansgirsen satt och samtalade med sina närmsta befäl.", "Ansgirsen åt med god aptit.", "En av de kvinnliga doktoranderna hade stannat bredvid Ansgirsens bord. Hon skrattade åt något Ansgirsen sade.")]
(elseif: $counter < 10 and $ansgirsenÄter is false)[Jag befann mig i mässen som var helt tömd på folk. Några tallrikar stod kvar på borden. Jag kunde höra kocken diska inne i köket.]
(elseif: $counter >= 10 and $counter < 40)[Jag befann mig i mässen som var helt tömd på folk. Några tallrikar stod kvar på borden. Jag kunde höra kocken diska inne i köket.]
(elseif: $counter >= 40)[Jag befann mig i mässen. Den var tom och köket var nedsläckt.]
(else:)[The exception]
}
<hr>
[[Lämna mässen.|nedre däckkorridor]]
<!--
"”Så länge Danne inte försöker nåt med oss så låter vi honom vara.”", "”Danne är ändå mer karl. Ni vet hur stark han är?”"
-->{
(if: (count: (history:), "tvättstuga") is 0)[Jag öppnade den mörkbruna teakdörren och klev in den nätta tvättstugan utan att stänga om mig. Trots närheten till maskinrummet luktade det angenämt av ren bomull och tvättmedel.](else:)[Jag befann mig i den nätta tvättstugan.] På hyllorna ovanför de två tvättmaskinerna låg prydligt (if: (count: (history:), "tankar om russell") is 0)[[[vikta sängkläder|vikt tvätt]] bredvid ekonomiförpackningar av [[pulvertvättmedel|tvättmedel]] och femliters dunkar med Klorin och Ajax Lemon.](else:)[vikta sängkläder som påminde mig om Russell. Där bredvid stod ekonomiförpackningar av [[pulvertvättmedel|tvättmedel]] och femliters dunkar med Klorin och Ajax Lemon.]
Jag hade bara ett kort kliv över tröskeln till den vitmålade metalldörr som på andra sidan av den trånga korridoren (if: $dante is false)[visade vägen ner (link: "i djupet …")[(link: "till det doldas rike.")[(link: "till förtappade själar.")[[till plåga utan ände]<one|.]]]]
(else:)[utgjorde porten till fartygets mörka mullrande hjärta.]
}
<hr>
[[Lämna tvättstugan.|nedre däckkorridor]]
(if: $oskuld is true)[[Öppna dörren till maskinrummet.]<two|](else:)[[[Kliv genom porten till mörkrets oljefyllda hjärta.|maskin]]]
(click: ?one)[(replace: ?two)[[[Öppna dörren till plåga utan ände.|maskin]]]]
(click-replace: ?two)[De sista kvardröjande resterna av en oskuldsfull optimism både manade och hindrade mig att gå.]
{
(set: $room to "försvarstal")
(if: $bläck is false)[(goto: "inget bläck")]
(if: $mognad is 1)[(set: $mognad to it + 1)(font: "papyrus")[(print: $rubrik)<br>(display: "typewriter1")]]
(elseif: $mognad is 2)[(set: $mognad to it + 1)(font: "papyrus")[(print: $rubrik)<br><br>(print: $typewriterText1)(display: "typewriter2")]]
(elseif: $mognad is 3)[(set: $mognad to it + 1)(font: "papyrus")[(print: $rubrik)<br><br>(print: $typewriterText1)<br><br>(print: $typewriterText2)(display: "typewriter3")]]
(elseif: $mognad is 4)[(set: $mognad to it + 1)(set: $bläck to false)(font: "papyrus")[(print: $rubrik)<br><br>(print: $typewriterText1)<br><br>(print: $typewriterText2)<br><br>(print: $typewriterText3)(display: "typewriter4")]]
(elseif: $mognad is 5)[(set: $mognad to it + 1)(font: "papyrus")[(print: $rubrik)<br><br>(print: $typewriterText1)<br><br>(print: $typewriterText2)<br><br>(print: $typewriterText3)<br><br>(print: $typewriterText4)(text-color: "#cc0000")[(display: "typewriter5")]]]
(elseif: $mognad is 6)[(set: $mognad to it + 1)(font: "papyrus")[(print: $rubrik)<br><br>(print: $typewriterText1)<br><br>(print: $typewriterText2)<br><br>(print: $typewriterText3)<br><br>(print: $typewriterText4)<br><br>(text-color: "#cc0000")[(print: $typewriterText5)(display: "typewriter6")]]]
(elseif: $mognad is 7)[(set: $mognad to it + 1)(font: "papyrus")[(print: $rubrik)<br><br>(print: $typewriterText1)<br><br>(print: $typewriterText2)<br><br>(print: $typewriterText3)<br><br>(print: $typewriterText4)<br><br>(text-color: "#cc0000")[(print: $typewriterText5)<br><br>(print: $typewriterText6)(display: "typewriter7")]]]
(elseif: $mognad > 7)[Jag märkte att jag hade börjat tappa fokus och tramsa till det. Det fick räcka med skrivande för tillfället. Jag kunde lika gärna gå och lägga mig. ]
}
<hr>
{
(if: $finishedWriting is false)[[[Ta en paus i skrivandet.|min hytt]]]
(if: $finishedWriting is true)[[[Sov.|sov]]]
}
<!--
(elseif: $mognad is 3 and $counter <= 6)[Jag kände mig tom på tankar. Jag hade nog suttit i hytten för länge.]
-->
{
(set: $counter to it + 1)
(if: $counter is 10)[(if: $ansgirsenÄter is true)[(set: $ansgirsenÄter to false)]]
(if: $ansgirsen is "övreDäck")[Jag hade inte lust att följa efter Ansgirsen.]
(elseif: $npcDäck1 is "mässman" and $mässman_order is 4)[Trots att ”mässmannen” var den ende som talade med mig hade jag ingen lust att vara ensam med honom. Han var faktiskt den ende jag verkligen bemödade mig om att undvika. (set: $mässman_order to it + 1)]
(elseif: $npcDäck1 is "mässman" and $mässman_order > 4)[Kanske var ”mässmannen” kvar där uppe? Trots att han var den ende som talade med mig hade jag ingen lust att vara ensam med honom. Han var tvärtom den ende jag verkligen bemödade mig om att undvika.]
(else: )[Njäe… Där uppe fanns, utöver bryggan, befälens hytter, och jag var ännu mindre välkommen där än jag var här nere.]
}
<hr>
[[Gå nedför trappan.|nedre däckkorridor]]
[[Gå uppför trappan.|övre däck]]
[[Gå till din hytt.|min hytt]]
{
(if: ($counter < 15))[(link: "Gå ut på däck.")[Det är för tidigt att gå ut.]]
(elseif: ($nyckel is false))[(link: "Gå ut på däck.")[Dörren var låst.]]
}{
(if: $counter >=10 and $nyckel is true)[Det blåser rejält. Vågorna slår upp mot relingen]
(elseif: $counter < 10)[Det är för tidigt att gå ut.<br><br>
(display: "1däckkorridor")]
(else:)[Du behöver en nyckel.<br><br>
(display: "1däckkorridor")]
}(set: $typewriterPos to 1)
|typewriterOutput>[]
(live: 20ms)[
(append: ?typewriterOutput)[(print: $typewriterText1's $typewriterPos)]
(set: $typewriterPos to it + 1)
(if: $typewriterPos is $typewriterText1's length + 1)[(stop:)]]
(set: $typewriterPos to 1)
|typewriterOutput>[]
(live: 20ms)[
(append: ?typewriterOutput)[(print: $typewriterText2's $typewriterPos)]
(set: $typewriterPos to it + 1)
(if: $typewriterPos is $typewriterText2's length + 1)[(stop:)]]
(set: $typewriterPos to 1)
|typewriterOutput>[]
(live: 20ms)[
(append: ?typewriterOutput)[(print: $typewriterText3's $typewriterPos)]
(set: $typewriterPos to it + 1)
(if: $typewriterPos is $typewriterText3's length + 1)[(stop:)]](set: $counter to it + 1)\
Jag befann mig i dagrummet, avsett för kortspel, videotittande och supande. En träsoffa med dynor stod brevid ett litet kylskåp och framför ett bord med plastduk.
(if: ($nyckel is false))[(append: ?one)[<br>
(link: "Plocka upp nyckel")[(set: $nyckel to true)Jag stoppade nyckeln i min byxficka.]]
]
(if: ($gåspenna is false))[(append: ?one)[<br>
(link: "Plocka upp gåsfjäder")[(set: $gåspenna to true)Jag stoppade gåsfjädern i min byxficka.]
]]
<hr>
[(link: "Gå ut ur dagrummet")[(goto: "nedre däckkor")]]<one|
(print: $nyckel)
<!-- Nyare kod -->
(if: ($gåspenna is false))[
[[Gå ut ur dagrummet|nedre däckkor]]
(link: "Plocka upp gåsfjäder")[(set: $gåspenna to true)Jag stoppade gåsfjädern i min byxficka.]
]
(else:)[[[Gå ut ur dagrummet|nedre däckkor]]]
{
(if: $gåspenna is true)[(goto: "dagrum3")]
Ansgirsen vände sig om mot mig: ”Har du kommit för att få din spade?”}
(link-reveal: "”Spade?”")[<br>
”Ja, alla grävknattar tilldelas spadar på första expeditionen. Gammal jordvändar-sakletartradition. Men inte vill du väl få blåsor på dina gracila pianofingrar?
(link-reveal: "”Nja de…”")[<br>
”Och så är du ju faktiskt bara passagerare … och rikemansson. Du får en <i>gåspenna</i> istället. Det tyckte vi alla passade dig bättre!” Ansgirsen drog fram en grå fjäder och ett bläckhorn ur fickan i sin kaptensrock. ”Varsågod. Nu kan du skriva sentimentala dikter om hur du ’längtar stenarna där barn du lekt’ och om nallen du fick som liten pilt. Ha-ha! Eller varför inte författa svulstiga pekoral med lillgamla funderingar om livet?”
Alla de grova karlarna flabbade, kavlade upp ärmarna och tömde sina glas. Sedan anlade de bekymrade, jordnära grimaser som klargjorde att de var gamla i gamet. Flyg iväg lilla duvunge.
[[Fortsätt.|dagrum3]]
(set: $gåspenna to true)
(set: $bläck to true)
]]
<!-- boklärd roughneck -->
Mellan två kartonger Barbawhite och Barbacolor stod ett paket gula torkade ärtor. Vi brukade serveras ärtsoppa på torsdagar men vad gjorde ärtorna här. Borde inte de vara i köket?
[[Tillbaka.|tvättstuga]]{
(set: $counter to it + 1)
(if: $counter is 10)[(if: $ansgirsenÄter is true)[(set: $ansgirsenÄter to false)]]
(set: $dante to true)
(set: $oskuld to false)
Jag öppnade försiktigt den tunga dörren till maskinrummet och (either: "ryggade tillbaka från den helvetiska hettan och det öronbedövande oväsendet.", "kände mig som om jag gläntade på helvetets port.", "försökte lämna all tvekan bakom mig – döda all rädsla inom mig.")(if: (count: (history:), "maskin") is 0)[ Några steg till vänster ledde en enmeters lejdare upp till ett halvöppet rum för vad som verkade vara en hjälpgenerator. Till höger, strax framför mig, stod två par plåtskåp placerade mitt emot varandra på det spjälgaller av metall som utgjorde golvet här i förmaket till mörkrets oljefyllda hjärta.]
(set: $npcMäss to (either: "styrman", "chief", "motorman", "slev"))
<br><br>
(if: $npcMäss is "styrman" and $filippinare is true)[Genom gallret skymtade jag den lille gulbrune mannen kila fram bland rören. Jo, nog såg det ut som en (link: "filippinare")[ytterst kompetent sjöman]. Låg tyngdpunkt för höga vågor och hemtam i helvetet. Jag skrattade högt — vid närmre eftertanke var det inte alls besynnerligt att jag aldrig hade sett honom i vare sig mäss eller dagrum! Just som jag skulle klättra ned för lejdaren för att få mina misstankar bekräftade kom (link: "styrmannen")[docent Paul Sterner] åter in från korridoren bakom mig. Han lutade sig fram och artikulerade med munnen nästan i mitt öra: ”Seså, nu går vi tillbaks ut, seså, min unge gubbe. Här nere i dunklet är det lätt att tro sig se saker som inte existerar.”]
(if: $npcMäss is "styrman" and $filippinare is false)[(set: $filippinare to true)Strax bakom skåpen ledde en lejdare längre ner i djupet. Genom gallret skymtade jag en [gulbrun]<rasist| liten man i blå overall kila fram som en mus mellan labyrinten av rör under mig. En filippinare? En riktig sjöman månne?! Besynnerligt, jag hade aldrig sett honom i vare sig mässen eller dagrummet. Just som jag skulle böja mig ner över relingen för att ta mig en närmre titt kom (link: "styrmannen")[docent Paul Sterner] in från korridoren bakom mig. Han lutade sig fram och artikulerade med munnen nästan i mitt öra: ”Seså, nu går vi tillbaks ut, seså, min unge gamle herre. Här nere i dunklet är det lätt att tro sig se saker som inte existerar.”]
(if: $npcMäss is "chief")[Innan jag hann ta mer än ett steg fram mot den längre lejdare som ledde ner till det bultande, glödande hjärtat, steg (link: "chiefen")[(link: "maskinchefen")[docent Örjan Flemestad]] fram från utrymmet mellan plåtskåpen: ”Stopp där! Passagerare har inte tillträde här!” röt han medan han drog upp blixtlåsen på sin oljeindränkta overall.]
(if: $npcMäss is "motorman")[Jag hade inte mer än satt foten på spjälgallret förrän den ymnigt svettande (link: "motormannen")[lektor Hampus Nilsson] dök upp från den djupgående lejdaren bakom skåpen. Han klev upp på durken, lyfte på hörselkåpan med höger hand och sträckte ut vänster handflata mot mig: ”Stopp! Inga passagerare nere i maskin!”]
(if: $npcMäss is "slev")[Jag gick in mellan skåpen och skymtade ett par jeans och en Helly Hansen fleece av 70-talsmodell i ett halvöppet skåp med inristat klotter på dörren. Jag var just på väg att böja mig fram för att tyda det men hann bara urskilja <span class="klotter">Massman Danne</span> innan (link: "sleven")[(link: "maskineleven")[fil. kand Hansson]] kom stormande från hjälpgeneratorrummet: ”Stopp! Här nere får bara besättningen vara!” Trots att han skrek hade jag svårt att uppfatta orden, om än inte innebörden. Jag noterade med förvåning att han såg plågad ut. Det såg ut som om han kämpade för att hålla såväl sig själv som skutan flytande utan att veta vad han sysslade med. (if: $filippinare is true)[<b>Men behövde han veta det …? De yngsta kanske fortfarande var under den villfarelsen?</b>]]
}
[[Återvänd till tvättstugan.|tvättstuga]]
(mouseover-replace: ?rasist)[underhudsfettrik och melaninrik]
Under första halvan av resan, då vi fortfarande stod på god fot med arkeologerna, brukade Russell hjälpa mässmannen att vika tvätt. [[Docent Daniel Fridh]<one|, som hade påbörjat sina arkeologistudier direkt efter studentexamen och ”en sjudundrande intensiv tid på försvarets tolkskola”, hade börjat umgås med Russell redan första kvällen ombord.]<two|
Nu var [[Russell borta|tankar om russell]] och det tycktes som om mässmannen började se sig om efter en ersättare. Jag var med ens yngst ombord – ett eller två år yngre än jungmannen och sleven – och det var kanske tradition att låta den yngste vika tvätt(link: "?")[(transition: "pulse")[ …]]
(click: ?one)[(replace: ?two)[Mässman Danne, som hade gått till sjöss vid 15-års ålder då ”farbror Blå hade börjat intressera sig lite väl mycket för Danne”, hade spelat Trivial Pursuit med Russell första kvällen ombord.]]
<!--
Russell Björn Andresen
Något om bögtycke också? ”Vem är världens vackraste pojke”. Komprimetterande nog visste jag svaret ”Björn Andresen”. Böget måste ha blivit överlycklig. Men trots det godkände han inte svaret: ”Ola Hansson” sade han .
(Eller låtsades jag att jag inte visste?)
En flörtande sjöman kallade mig världens vackraste pojke. Det hade väl inte varit så illa om det inte vore för att vi jobbade på samma båt…
Mässman Danne är accepterad ombord för att han är stark
Docent Fridh är gift men det är inte Mässman Danne
-->
Russell. Min ende vän. Min krullhårige kompanjon som hade lämnats åt sitt öde. Om honom fick jag höra lite av varje. Vägen hem var lång och arkeologerna tröttnade aldrig på att påminna mig om hur han hade avslöjat mig och mitt sanna uppdrag: Fan vad [alla hade [garvat]<one| - en teddybjörn!]<two|
(click: ?one)[(replace: ?two)[(text-style: "strike")[alla] de hade garvat - en [teddybjörn!]<three| (Fast Ansgirsen hade ju inte garvat … Han hade ju tvärtom varit fly förbannad.)]]
(click: ?three)[(replace: ?two)[alla [(?)] hade garvat – en teddybjörn!
Sedan, sa de, hade Russell stuckit inåt land för att finna sig en grizzly på allvar. Och innan dess hade han till och med hunnit ta några spadtag med de andra. ”Felet med dig är att du är (link: "sentimental")[(goto: "tankar om russell 2")]. Och det insåg Russell.”
Ungefär sådär lät det. Jag var förintad, näpst, krossad. Och sviken! Men som tur var fattade jag att de ljög – så mycket kunde jag sluta mig till. ”Man måste vidare, förstår du. Man måste ständigt utvecklas. Annars kan man lika bra lägga sig ned att dö på en gång. Han, Russell, förstod det. Han ville inte klänga sig fast i det förgångna som du och därför stack han.”
]]Ja, nu hette det alltså att [jag var <i>sentimental</i>.]<four| En gråtmild nostalgiker. Och det var ju också ett sätt att se på saken. Faktiskt det mest naturliga om man såg nyktert på det.
Fast hur nesligt hade jag då inte blivit (link-reveal: "degraderad?")[
Först hade jag varit en modig aspirant, den blivande (link-reveal: "björndräparen.")[
Sedan hade ”kapten”, som vi sett, fått vissa (link-repeat: "underliga idéer")[(show:?modal1)] om mig och min relation till min gamla [nalle]<one|.]]
[Men nu hade alla de råa sällarna slutligen enats om den förklaring till mina förehavanden som var dem mest till lags. Jo, den tredje tolkningen satte sig helt klart mycket skönt till rätta. [På det viset!]<three| Ha Ha. Nu garvade även Ansgirsen. Det var <i>stor</i> skillnad på att [återvinna sin barndom]<six| och på att bara svärmiskt titta tillbaka. För det var ju det jag gjorde. Jag hade inte försökt bryta det där [björnkodexet]<five| ändå. Jag var bara en nostalgisk nolla som på det banalaste sätt sökte tillflykt i en trygg lekhage med skallra och snuttefilt. En lillgammal liten herre som romantiserade somrarna som alla varit soliga och saften som alltid varit söt. Jag var både grå och grön.](two|
[[[Fortsätt.|tankar om russell 3]]](seven|
{[
<div class="modal">
<div class="modal-content">
<span class="close">
{(link-repeat: "×")[(replace: ?modal1)[] ]}
</span>
Att jag var den fuskande återerövraren av nallarnas rike?
</div>
</div>
](modal1|}
{[
<div class="modal">
<div class="modal-content">
<span class="close">
{(link-repeat: "×")[(replace: ?modal2)[] ]}
</span>
Så det var alltså inte det jag försökte göra?
</div>
</div>
](modal2|}
(click: ?one)[(show: ?two)]
(click: ?three)[(replace: ?four)[(text-style: "rumble")[jag var sentimental!]](replace: ?five)[[[björnkodexet|faser]]](replace: ?six)[(link-repeat: "återvinna sin barndom")[(show:?modal2)](show: ?seven)]]
”<b>Först</b> fäller man en björn. <b>Därefter</b> jagar man nallar! Det går inte att hoppa över några faser!”
[[Fortsätt|tankar om russell 3]].Sanningen om Russell, liksom den om mig, fick nog vänta. Av vad jag kunde gissa mig till hade han hamnat i en rejäl knipa. Jag hyste emellertid inga tvivel om att han skulle klara sig ur den. Det gjorde han alltid. Hemma skulle vi börja sökandet efter Teddy igen. Efter allt skitsnack här ombord framstod det som viktigare än någonsin. Saker behövde (link-repeat: "klargöras och rättas till")[(show: ?modal)]. Och för varje dag blev det allt mer uppenbart att mitt och Teddys förhållande pekade på kärnan i förfallet.
[[Tillbaka till nuet|tvättstuga]].
{[
<div class="modal">
<div class="modal-content">
<span class="close">
{(link-repeat: "×")[(replace: ?modal)[] ]}
</span>
Eller är allt kanske redan glasklart?
</div>
</div>
](modal|}
{
Jag befann mig i dagrummet.<br><br>
(if: $ansgirsen is "dagrum")[Ansgirsen hade slagit sig ner vid bordet och gjorde de andra sällskap i ett parti stötpoker. De tog ingen notis om mig.]
(else:)[Arkeologerna vid spelbordet söp och snackade till ett parti stötpoker. De tog ingen notis om mig.]<br><br>
(if: $mässman_order is >3)[(if: $danneByttDVD is false)[Mässman Danne kom in och satte sig med de andra i soffan efter att först ha bytt VHS-band till <i>[Midnight Express]<two|</i>. Han blickade upp mot mig: ”Kom och slå dig ner, Rickitikki!”(set: $danneByttDVD to true)](else:)[Mässman Danne log mot mig från soffan där han satt med de andra och tittade på [<i>Midnight Express</i>.]<three|]](else:)[(if: $tangoCash is false)[Skaran i soffan slötittade på en video: <i>Tango & Cash</i> hade nyss avlöst <i>Cincinnati Kid</i>. (set: $tangoCash to true)](else:)[Skaran i soffan slappnade av till ett slitet VHS-band med en pan-and-scan version av <i>Tango & Cash</i>.]]
}
<hr>
[[Gå ut ur dagrummet.|nedre däckkorridor]]
[[Öppna det lilla kylskåpet.|kylskåp]]
[(if: $danneByttDVD is true)[(link: "Sätt dig i soffan.")[Mina ännu ofördärvade instinkter fick mig att tveka.]]]<one|
(click: ?two)[(replace: ?one)[(link: "Sätt dig i soffan bredvid Danne och titta på <i>Midnight Express</i>.")[Mina ännu ofördärvade instinkter fick mig att vägra.]]]
(click: ?three)[(replace: ?one)[(link: "Sätt dig i soffan bredvid Danne och titta på <i>Midnight Express</i> med Brad Davis i huvudrollen.")[Aldrig i livet!]](replace: ?three)[<i>Midnight Express</i> med Brad Davis i huvudrollen. Jag gissade att det var hans favoritskådis eftersom han tidigare hade försökt få Russell att se <i>Matrosen och Stjärnan</i> och Davis var ju både matros och stjärna där.]]
{
(set: $counter to it + 1)
(if: $counter is 10)[(if: $ansgirsenÄter is true)[(set: $ansgirsenÄter to false)]]
(if: $ansgirsenFinishedTalking is true)[(goto: "dagrum2")]
[Jag befann mig åter i dagrummet.(if: $ansgirsenÄter is false)[<br><br>En skara arkeologer hade slagit sig ner i soffan. Andra satt vid spelbordet och sköljde ner lunchen med whisky och groggar.](if: $ansgirsen is "dagrum" and $ansgirsenHasEntertained is false)[(set: $ansgirsenHasEntertained to true) Ansgirsen stod med ryggen mot mig och underhöll dem: ”Jag är karl för mina ord och det känner han på sig. Han vet att jag buntar ihop honom som ingenting …”]
(elseif: $ansgirsen is "dagrum" and $ansgirsenHasEntertained is true)[ Ansgirsen höll hov: (either: "”Har ni sett hans händer? De är fina som fiskfärsk!”", "”Han viker ned blicken som på kommando!”", "”… puslinge-drenge pik!”", "”Inte en sekund håller han ut!”", "”Fingrarna är som daggmaskar som nyss ömsat skinn.”", "”En räddningshelikopter … ska det behövas?”", "”En kopp varm choklad och en mjuk pyjamas så ska han nog överleva färden hem också.”", "”Visst, det var en felbedömning att låta honom följa med. Men vi tar vårt ansvar.”", "”Inte ens kåtesleven kan med honom!”")
]<two|]
(click: ?one)[(append: ?two)[<br><br>Det hade väldigt roligt åt mig, även om det ju innerst inne var en mycket allvarlig fråga. Vad hade jag här att göra? De skakade sina huvuden. Egentligen var det synd om mig. Jag borde ha stannat hemma hos mamma. Vad visste jag om livets poesi? Svårmod och glädje? Ge och ta? <i>Ta</i> smällar?! Kunde jag räkna både bankdirektörer och tiggare bland gästerna vid mitt bord? Nej. Inte heller visste jag något om den levande idéhistoria som arkeologin under Ansgirsens ledning nu förde in i en ny era. Jag var inte bara (link-reveal: "oerfaren")[, jag var <i>omogen</i>, hopplöst omogen.](replace: ?one)[[[Stå kvar.|dagrum2]]](set: $ansgirsenFinishedTalking to true)]]
}
<hr>
[[[Gå ut ur dagrummet.|nedre däckkorridor]]]
(if: $ansgirsen is "dagrum")[[Stå stilla och lyssna mer.]<one|]
{
(if: $ansgirsen is "dagrum")[Jag hann inte mer än böja mig ner mot kylskåpet förrän Ansgirsen hejdade mig: ”App, app, app! Den som inte arbetar ska heller inte dricka!”]
(elseif: $ansgirsen is "övreDäck")[(if: $bläck is false)[Jag böjde mig ner och öppnade dörren till den lilla kylen. Bland vodkan, läsken och ölburkarna stod det jag letade efter: en halvfull flaska med djupröd Grenadin. Jag fyllde på mitt bläckhorn. (set: $bläck to true)](else:)[Jag öppnade kyldörren, tittade på utbudet och stängde den igen. Varken sprit, öl eller Barbablask föll mig på läppen.]]
(else:)[The strange exception]
}
[[Tillbaka.|dagrum3]]{
(set: $room to "inget bläck")
Bläcket var slut. Kanske kunde jag använda någon annan vätska istället?
(display: "min hytt")
}
(set: $typewriterPos to 1)
|typewriterOutput>[]
(live: 20ms)[
(append: ?typewriterOutput)[(print: $typewriterText4's $typewriterPos)]
(set: $typewriterPos to it + 1)
(if: $typewriterPos is $typewriterText4's length + 1)[(stop:)]]<table width="75%" align="center" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" class="resultsTable">
<tr>
<td>[[Kapitel 1|start]]</td>
<td>[[Kapitel 2|min hytt]]</td>
<td>Kapitel 3</td>
</tr>
</table>
(set: $typewriterPos to 1)
|typewriterOutput>[]
(live: 20ms)[
(append: ?typewriterOutput)[(print: $typewriterText5's $typewriterPos)]
(set: $typewriterPos to it + 1)
(if: $typewriterPos is $typewriterText5's length + 1)[(stop:)]]
(set: $typewriterPos to 1)
|typewriterOutput>[]
(live: 20ms)[
(append: ?typewriterOutput)[(print: $typewriterText6's $typewriterPos)]
(set: $typewriterPos to it + 1)
(if: $typewriterPos is $typewriterText3's length + 1)[(stop:)]]
(set: $typewriterPos to 1)
|typewriterOutput>[]
(live: 20ms)[
(append: ?typewriterOutput)[(print: $typewriterText7's $typewriterPos)]
(set: $typewriterPos to it + 1)
(if: $typewriterPos is $typewriterText7's length + 1)[(stop:)]](set: $dag to 2)
Grattis till att ha tagit dig igenom en dag på M/S Roughneck!
Här börjar dag $dag som avslutar kapitlet och kort berättar om då Rick går ut på däck